Tazie

Det känns så väl att ngt i mitt liv saknas. Vad som känns mer är ovissheten över vad det kan vara.
Finns så mkt jag verkligen vill men vet att jag på många sett just nu inte är kapabel till.
Känslan av saknad river på väggarna inom mig.
Vad är det jag saknar?

Känner mig inte stabil nog ännu, men imon ska jag sätta mig själv på prov.
Ska först till A6 med syrran en sväng kl 10 sen efter de ska jag vara barnvakt när skitungarna slutat skolan!
Måtte de gå iland, dock tror jag att det kommer lite backup under dagen så att jag inte krashar om de blir mkt.

Finns mkt som retar mig just nu.. Finns så mkt jag måste ta mig samman o reda ut.
Men jag vet inte hur jag ska lyckas.
Står som sagt alltid ensam.... värdelöst...

Strax kolla på Idol o reta mig ännu 60 minuter på de 2 nya jurymedlemarna.. GRR
Underbart liv att kolla på ngt som man verkligen stör sig på... Ska se om jag orkar/vågar gå en sväng sen...

Ciao

Verkar som att biverkningarna ge sig av och att jag kan börja leva igen.
Mår inte illa men äter ta mig fan som en häst ^^
Känner mig lite halvledsen inombords men de ger sig la med tiden de med.

Känns skönt som fan att slippa illamåendet, känner mig mer o mer som männsika..
Fast en väldrig trött människa.
Ja man kan ju absolut inte få allt man ber om, de e ju uppenbart.

Sitter o funderar på va man kan göra..
Så sjukt enormt uttråkad att de finns inte.
O gottesugen.. De e inge bra o va de eftersom jag vill vända mitt liv o börja träna o greje..
Men e ju inte där ännu så tills dess spelar de la ingen roll?

Börjar på säsong 2 på Vampire Diaries idag.
Kanske blir soffläge idag ändå.. Men de kan jag nog leva med.

Ciao

Tror jag skulle kunna fått en del gjort idag men de har inte blivit så alls..
Men med tanke på tidigare dagar så vågade jag inte chansa på attt stirra runt.
Bättre o ligga kvar i soffan o bara se till att man får lite mat i magen.

Kollat på mina Vampire Diaries avsnitt o bara chillat.
Så skönt att inte må illa längre. Nu kan jag stå ut med gråtattacker och allt annat.

Även haft ett trevligt samtal med min vän Tuula på msn.
Hon är den enda som verkligen funnits där för mig nu när jag haft biverkningar.
Har tillomed erbjudit sig att släppa allt o komma hit vissa ggr.
Ngt jag verkligen värdesätter.
Friends for life? Yes, I hope <3

Chilla lite till sen lägga sig o hoppas på sömn..

Tjarå

Somnade igår iaf, gick upp vid 1 tiden o lagade mat o tog sömnpiller sen somnade jag gott..
Man ska inte äta på nätterna med om de e enda gången man känner man kan äta så må så vara.
Sov till 10 o sen va de bara att smsa mamma o kolla om hon kunde plocka mig på vägen så jag kunde följa med o se när sasha spelade match...

Fick till mig att jag typ såg halvdöd ut, och sanningen e ju den att de e precis så jag känner mig.

Nu är jag iaf hemma, är skittrött men har iaf fått i mig lite soppa..
Måste nog sova lite tror jag.. även om jag inte borde de..
Men va gör man.. finns ju inte mkt annat o göra..

Känner mig som ett tomt skal som vandrar runt..
Måtte jag bli bättre snart.. detta driver mig till vansinne..
Ska ringa psyk imon tror jag.. Klarar inte detta.. Kan inte må såhär..

När ingen bryr sig vill man inte ens försöka kämpa..
Måste hitta ngn slags lösning.. Men hur? vart?

Ne lite vatten o sen kolla på ngn film man kan sova till..

Ciao!

Jag vet inte vad lycka är för ngt..
Trodde jag visste, men nu vet jag att jag inte har ngn aning om va de e för ngt.

Vet nog knappt vad glädje är, för när jag bara ler är det inte helt äkta.
Det gör ont i mig.
Men om man inte vet vad lycka är, och man inte kan känns glädje...
Är det då ens värt att leva?

Ingenting utom min smärta är äkta.
Vet knappt om jag har ngn familj eller vänner...
Har min katt that´s it.

Det är när man mår som dåligast man får reda på mest saker verkar de som...
Man märker vilka "vänner" som verkligen är äkta.
Tyvärr är mina äkta vänner inte tillgängliga på de sättet jag önskar.
De flesta bor inte här...

Jag vet att de som sägs vara min familj, finns bara 2 st som verkligen visar de.
De som säger sig vara mina vänner, finns de nårra som visar de... iaf ibland...
Jag vet inte vad jag är själv. Trasdocka?
Antagligen, för de e så jag sett på mig själv i många år...

Kan de göra mer ont än såhär?
Kan jag bli mer vilsen? eller mer ensam?
De jag drömmer om kan jag inte uppnå.. kommer bara massa annat i vägen när jag är så nära.
Jag vet vad som kan få mig att må liiite bättre.. men de hamnar alltid sist i kön när jag alltid är så nära att jag nästan kan ta i de...

Önskar jag visste ett botemedel på detta...
Önskar jag slapp gå igenom detta ensam..

Finns just nu 2 personer som den senaste 24 timmarna lyckats visa mig att de finns där. Även om de inte e fysiskt.. Älskar er för att ni e så underbara <3

Jahaja, ännu en ny dag..
Illamåendet e tillbaka... Ändå har jag druckit kaffe o tagit 2 cigg.
Orka bry sig om de kan påverka illamåendet ännu mer.
Sovit dåligt inatt, så e rätt trött..

Känner mig inte bra alls.
Men mest av allt e de ensamheten som oroar mig.
Vet att tårarna och ångesten snart kommer.
Redan kännt av de, har oro i hela kroppen.
Kan knappt göra ngt.
Kan inte koncentrera mig på ngt, kryper i mig hela tiden.

Läsa, kolla film, spela... Ne ingenting klarar jag av.
Kan inte koppla av eller ngt.
kommer bli sjukt långa dagar om detta ska hålla i sig.

Bara vetskapen av att jag inte kommer ha sällskap gör mig galen.
För e jag inte ensam så vet jag att allt e lite lättare...
Men de skulle la inte vara jag om de inte alltid varit krångel o skit.
Mitt liv i en kokosnöt liksom.

Började kolla på Rio innan, kom 22 minuter in i filmen sen kunde jag inte kolla mer.
Vill läsa men vet att jag inte kommer fatta vad som står.
Jävla skit, ska man ringa psyk o kolla om de verkligen ska vara såhär..?

Ne måste lägga mig ner en minut nu, känner att kroppen håller på att klappa ihop, IGEN!

Ciao!

Underbart med biverkningar.. eller inte..
Gråter konstant när jag e ensam o inte har ro i kroppen att göra ngt.
Mått illa både igår och idag. Men nu löste de sig när spyan kom...

Fryser ngt så grymt med. Fy fan detta e nog värsta biverkningarna jag varit med om.
Hoppas verkligen att denna dosen räcker för att gå igenom detta igen vetifan om jag klarar av..

Får nog bli sängen snart. Är fruktansvärt trött efter alla tårar o allt illamående.
Ska fortsätta småkolla på House Of Wax som går på tv en stund o försäkra mig om att de inte kommer upp mer.

Hatar detta, hatar de verkligen!

Ingenting blir som de e tänkt.
Gnistan håller på att slockna..
Varför ska de alltid vara såhär..?

Blir ensam hela tiden, står inte ut med de.
Sen ska man "orka" kämpa för att alla säger de.
Men om jag inte har ngt allt kämpa för då?

Bara sitter ju här, orkar ingenting nästan och ensamheten slukar mig.
Hur har folk mage o yttra sig?

Vet inte vad jag ska göra för att tiden ska gå..
Vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas lite lättare.
Önskar man kunde sova tills de va över.. iaf tills de värsta va över...
För att allt kommer nog aldrig försvinna.. är och förblir trasig..

Iaf så länge som jag e ensam...

Vaknade innan klockan idag.. Dock bara 15 minuter innan, kändes skönt att vakna.
Varit en jobbig natt, haft Spencer tätt intill mig hela natten.
Han har varit nästan PÅ mig så fort jag flyttat mig eller rest mig ur sängen för att gå på toa eller ta en cigg.
Han känner väl att jag behöver honom.

Varit vaken i 3 timmar nu.. 2½ timme av dem har gått bra.
Varit som jag brukar va, men så kom illamåendet.
Som vanligt va de bara att lägga sig ner o hoppas att jag inte behöver kräkas.
Har varit sjukt nära nårra gånger inatt.

Med illamåendet kommer även känslan av att vilja gråta men de går inte.
Tårarna kommer till slut ändå, de vet jag sen många gånger innan.
Gråter mest på kvällarna och nätterna. Det är alltid då jag mår som sämst.

Tog mig iaf iväg till bibblan innan, låna en ny bok o lämna tillbaka de andra jag hade lånat.
Dom va båda inget att ha. Träffade syrran på bibblan.
Snackade lite innan hon skulle vidare.

Va skulle jag göra utan min syster?
Att hon bara finns i mitt liv gör att jag vill leva lite till.
Älskar dig Jenny <3

Idag fyller äver min " storebror" 30 år, stort grattis till dig.
Kommer ju tyvärr inte kunna vara med o fira. Men tar igen dedär firandet när de passar bättre.

Blir lugnt idag, fått lite gjort idag iaf.
De enda jag behöver tänka på är att jag måste få i mig mat idag.
Men de blir lättare när jag får lite sällskap av Tezz sen.

Orkar inte skriva mer, ska nog lägga mig o kolla på ngt avsnitt av Vampire Diaries <3

Tjarå!

Shiet, jag står fan inte ut mer. En jävla dag med dessa fucking biverkningar och jag orkar inte en sekund till.
Vill bara skrika, vill inte känna mig såhär mer. Tårarna jag vill ha ur mig vägrar att komma.
Kan inte fokusera, e totalt i obalans och inte en jävel av de som jag önskar fanns där verkar se mig.
Att jag alltid ska behöva gå igenom skiten ensam. Sen finns de dom som klandrar mig efteråt om jag råkat göra ett snesteg.

Vill fan inte ha de såhär mer. Kroppen orkar ingenting, måste tvinga mig själv för minsta lilla rörelse.
Mår illa, kan inte röka eller ens dricka lite vatten.
Fan kännes verkligen som att hela jorden ska gå under.

Usch får allt att låta säkert värre än va det är, men för mig är detta ett helvete.

Hur mycket smärta ska man behöva gå igenom?
Verkar inte räcka med den skiten jag redan bär på.

Vill vara liten igen... Vill inte vara vuxen mer. Vill inte behöva gå igenom detta ensam.
Jag e alltid ensam.

Nu kom tårarna...
Läskigt att känna de varma tårarna rulla längst kinderna och kylas av ju längre ner på ansiktet de kommer.
Ändå en liten lättnad, enda tills de torkar och det åter igen blir stopp i tårkanalerna.

Önskar verkligen de fanns ngn som förstod.
Som kanske kunde för ett ögonblick hålla min hand och tala om för mig att det går över.
Lär ju aldrig hända...

Ska det verkligen vara så svårt att hinna en jävla medicin som funkar?!

Orkar inte gråta mer över hur jävla eländigt allt är på grund av de där förbannade medicinerna.
Dom gör mig fan mer sjuk än vad jag redan är..

Önskar jag kunde le och säga att allt är bra, även om det är lögn... Men inte ens de kan jag.
Samtidigt som jag inte kan svara helt ärligt när ngn frågar hur det är.
Att må såhär förtjänar fan ingen tror jag. Finns många sätt att plåga en männsiska men detta e fan inte ett okej sätt.

Paniken och oron har börjat sprida sig som en löpeld inom mig.
Jävla förbannade biverkningar.
Känner mig inte mänsklig. Vill gråta men de går inte.

Kommer inte till ro med ngt.
Bara sitter o väntar på att helvete ska gå över.
Dock vet jag inte när de blir.

Får korta korta glimtar av liv när paniken och oron i kroppen avtar lite för några minuter.
Men känns tyvärr som att de likaväl kan vara såhär knasigt o jävligt intensivt så de försvinner helt sen.

Kan knappt koncentrera mig på att skriva.
Klarar inte av att kolla på en film i ett svep, eller läsa länge i en bok.
Jag fattar ingen ens att jag orkade diska. Och vet inte om jag kommer orka med tvätten.

Sånna moment höjer panik o oro ännu mer.
Vill gråta och skrika.
Kommer alltid klara detta känns de som. Va ska jag ta mig till?

Jag hatar att gå igenom sånthär själv.
Känner att jag kommer svika vänner o familj.
Kommer inte orka träffa dem, eller göra dem tjänster som jag vanligtvis skullle göra utan problem.
Usch får mig att känna mig ännu mer urusel som människa.

Vet att jag inte kan styra de, att de inte e mitt fel alls lust nu att jag känner mig lustig.
Men fan va jag hatar de. Ändå  utsätter jag mig för de minst en gång o året.
Känner mig utelåst från att känna, samtidigt känner jag ngt.. inlåsthet?
Kan inte beskriva.. Finns inte ord till de.

Ne fy, snart dax att samla sig. Måste få tvätten gjord idag..
Orkar jag verkligen?

...

Första dagen på nya medicinen.
Hoppas den funkar.

Blev lite "sovmorron" idag.
Vakna 06.45 o gjorde kaffe t mig o Tezz.
Drack kaffe o tog en cigg med henne för att sedan sova en stund till.
Hade ställt klockan på 9 men då ville jag visst inte vakna.
Så sov lite längre men vad gör de.

Druckit kaffe o diskat o plockat o dammsugat har jag hunnit med idag iaf.
Ska snart bort till bibblan o se om man hittar ngt läsbart.:)
Bara 3 kapitel kvar nu så måste ju ha ngn bra bok att börja på ikväll :)

Är rätt trött idag med, men de e la för att jag tog imovane igår.
Jävla skitpiller! Funkar ju för fan inte.
Orka att de tog typ 3 timmar innan man somna om inte mer.
Och andra som äter dom hinner knappt ta dom innan de somnat.
Immuna klubbens hedersmedlem typ.

Nu ska jag ta reda på om de va åskan jag hörde eller om de va ngt annat :P
Bibblan starx :)

Ciao

Haft en bra dag idag.
Även om jag varit rätt trött så har inte tröttheten tagit överhand.

Åkte till stan o fika med brossan o Tezz.
Jätteskönt o komma hemifrån ett par timmar.
Dock ösregnade de typ större delen av tiden inne i stan men va gör de liksom.
Gick o kollade en snabbis, o hittade en bok jag vill läsa.
Så den ska jag leta efter på bibblan imon eller på torsdag.

Hade telefontid med läkaren när jag satt på bussen hem.
Fick nya antidepp som jag ska testa o får jag ingen positiv effekt imon 2 månader så skulle jag ringa tillbaka.
Skulle även få en läkartid så snart som möjligt för att följa upp allt o kolla över sjukskrivningen som går ut 1januari.
Så de känns bra. Så en medicin utbytt, skulle få en annan sömnmedicin med, men den hade inte kommit in så får kolla de.

Känner lite hopp nu när läkaren igen va snäll o förstående angående mina biverkningar på venlefaxinet.
Sitter nu iaf o är mätt i magen, o väntar på Tezz som sa att hon skulle komma med bussen som skulle gå runt 18 tiden. Får se när hon behagar komma.

Ska iaf lägga mig raklång i sängen o lösa korsord ett tag.

Ciao

Ja Go morron dårå!
Varit vaken i en timme nu, ställde faktiskt klockan och varför jag gjorde de vetifan.
Men men, känns ändå skönt att ha kommit upp i tid. Ett försök att få in lite rutiner iaf.

Sovit gott inatt, skönt som fan...
Men det är segt att somna.
Gick o la mig typ runt 22 tiden o la inte undan boken först efter 00 haha, den e så spännande så de finns inte.
Läst typ halva nu, och de e bara 8 kapitel kvar.
Blivit typ bokmalen själv eller ngt.
Men skönt o läsa, ska ta reda på hur biblioteket e öppet här ute i ingemansland o dra dit o kolla efter ngt o läsa..
För jag läser nog ut boken ikväll eller imon...

Vill börja med att tacka Älskade Tuula för den värmande kommentaren <3

Och fortsätta med att jag har känns mig knepig idag.
Inte ett skit som stämt i mitt huvve.
Kännt mig nollställd men samtidigt rätt laddad på ngt sätt.

Har haft lilla Tezz på besök, kollade på En Geishas Memoarer o snacka lite.
Skönt att slippa va ensam hela tiden.
Men ändå börjar jag uppskatta ensamheten lite mellan varven.
Vissa dagar vill jag va ensam andra dagar inte, så e de med de.

Nu kan jag iaf gå bättre igen, fortfarande lite öm o går rätt spännt men de har nog gått över tills imon om jag har tur. Fick mina sovisar idag med, fast kan inte hämta ut dem ännu.
Måste ju kunna gå normalt först annars pajjar la ryggen rakt av.
Skulle de liksom va pricken över i:et.

Nu är det inte långt kvar tills min telefontid.
De e nog första gången jag har värsta nedräkningen och typ längar.
Dock med inställningen att jag inte kommer få ngn hjälp.
Men de e bäst o tänka så, för annars blir man bara besviken.

Ligger o kollar på Princess Protection Program, men fick bli en bloggpaus.
Funderar på o diska, göra te o ta en cigg innan jag förstätter med filmen..
Snart sängdax med ju, ska ju hinna läsa innan man ska sova :P

Ciaao!

Usch, hatar verkligen att vakna..
Så skönt o sova o slippa all skit jue.
Men va svårt de va att somna igår..
Låg först o läste i typ 2-3 timmar sen gick de inte somna.
Hoppade mellan soffan o sängen, och har för mig att jag somna i soffan o vaknade tidigt i morse o la mig i sängen igen.

Idag blir de åter igen en lugn dag, eftersom jag fortfarande inte kan gå normalt.
Måtte de jävla lilla helvetet spricka snart.
Så får se vad dagen har att erbjuda.

Imon har jag iaf telefontid med min läkare.
OM nu den lilla h**an till undersköterska lämnat mitt nya nummer till honom.
Hon va ju inte lite dryg den så fattas ju bara att hon inte sköter sitt jobb. Då jävlar säger jag bara!

Ne mer kaffe till mig!
Måste ju vakna lite :P

Ciao

Kroppen strejkar mer o mer.
Har ont fan överallt, känner mig svag o nedstämd.
Fattar inte va fan de e för fel på mig. Blir galen!
Kan knappt gå på toaletten, när jag försöker gå strålar de från böldhelvetet ner i benet, ryggen värker o kroppen e allmänt svag.

Kan inte vara normalt eller?

Har ingen aning om ifall detta kommer från min psykiska ohälsa eller om de kanske e ngt fel på mig rent allmänt.
Känner att jag inte kan prata med ngn heller.
Orkar jag ens de?
Orkar inte med ensamheten men samtidigt orkar jag inte med sällskap.

Känner mig nästan som om jag vore döende.
Hemskt kanske, men så e de.
Vet inte hur länge man verkligen stå ut med allt.
Vill ha tisdag NUUU vill få slut på detta.

Har iaf skrivit upp mig på distanshealing imonkväll kl20.
Hoppas jag kan komma ihåg o skriva in mig lite där nu igen.
Sist jag testade så missade jag de hela tiden. För jag var alltid iväg på annat håll.
Man behöver iofs inte va hemma eller ngt sånt, men känner att jag vill de nu.
Om jag ska ge det en chans.

Om jag vetat hur ngn kan hjälpa mig hade jag iallafall kunnat be om hjälp.
Men jag vill ha hjälp men att be om de när varken jag eller andra vet hur man ska hjälpa blir de ju rätt meningslöst. Jag vet inte hur min kropp eller jag överhuvudtaget ska ORKA.

Ligger som en döing i soffan eller sängen, tårar rinner o tankarna attackerar mitt huvve.
Rena kaoset, och värst av allt, jag minns inte va de e för tankar som seglar förbi.
Tror inte jag syns längre. Vet inte ens om jag verkligen finns kvar.
Känner mig som en död i ett levande skal för tillfället.

Shiet, ingen dålig bergochdalbana man sitter i.
Toppar och dalar om vartannat.
Och klockan knappt 14.
Känns mer eller mindre att denna dagen kommer bli ett rent helvete.

Genom hjärnan strömmar tusen tankar. Den ena konstigare än den andra känns det som.
Hur orkar jag leva?
Ne jag fattar inte, tror ingen annan gör det heller.
Men något i mig får mig ju att fortsätta leva.
Bara de att jag inte vet vad.
Jag vet inte vad det är som driver mig framåt.

Känner att jag vill tillbaka till mitt liv. Men jag orkar nog ta mig fan inte.
Vet inte hur jag ska bära mig åt eller något.
Känns som att jag e rätt ensam.
Är åter igen en belastning. En börda...
Söker efter närhet men bli avvisad av de jag behöver som mest.

Jag vet inte va jag ska ta mig till. Ingenting vill bli som jag önskar.
Tröttheten har ännu en gång sköljt över mig.
Dax att vila en stund antagligen. Jag orkar inte ens gå ut o röka.

Shiet, det är så tyst hela tiden. Även om ljuden utifrån tränger in så e de läskigt tyst här.
Kommer bli tokig! Usch att lite tystnad kan skrämma en så illa pass.
Snart kommer även tårarna känns de som... Hur länge till ska jag orka?
Finns de ens någon värdig framtid för mig?

:'(

Sovit bra ännu en natt utan mina sovisar, känns skönt.
Varit nog rätt beroende av dem eftersom jag hade så svårt o sova.
Men nu har abstinensen släppt så somnar rätt snabbt.
Väldigt skönt faktiskt.

Dock drömmer jag mkt konstiga grejer.
Vilket e störande för jag vaknar o känner mig förvirrad.
Men men, man kan la inte få allt man ber om.

Idag blir det lugnt. Kan knappt gå så får bli soffa o säng hela dagen som de ser ut nu.
Måste fan läsa ut boken, e ju så nyfiken o den e ju så bra.
Blir o börja på den andra boken "Snälla pappa nej" idag med då antagligen.
Ska även se om jag hittar dokumentären på svtplay som mamma tipsade om.

Känner mig än så länge relativt pigg. Dock mensvärk i mage, rygg o ben..
uscha orka sånt. Ska försöka dricka upp mitt kaffe jag gjort sen hoppa in i en dusch.
Värme hjälper mot de mesta :P


Skriver nog senare!
Ciao!