Tazie

Känns som att de börjar bli dax för mig att återvända till livet.
Dock verkar problemen avlösa varandra.
Vet fan inte hur jag ska lyckas ta mig tillbaka till livet utan att de ska bli en allt för jobbig kamp.

Känner att energin sviker mig och att kroppen säger ifrån på sitt sätt.
Nu börjar de verkligen kännas att medicinerna gjorde rätt mkt ändå.
Men inte tillräckligt för att jag ska vara nöjd o orka med att leva med de. 
Men snart är det tisdag, då hoppas jag på att kunna prata mig till en lösning.
Lite nya mediciner o hoppas på att de går bättre denna gången.

Vill bara sova hela tiden, tecken på depression?
Hoppas på att kunna gå bättre imon o då ska jag försöka ta mig ut o gå o se om jag även kan hålla mig vaken hela dagen. Dags att börja ordna lite rutin i vardagen. Fixa lite vitaminbrus o verkligen försöka vända tillbaka allt.
Så less på att må pyton hela tiden. Inte orka göra ngt...

Fan vill tillbaka till livet igen, detta är ju inte klokt.
Även har skiten jag går igenom burit med sig lite braigheter.
Så som en utekväll med underbara vänner, bio med bästa brossan o förfest hos söta fia!
Hur jag orkat med sånt e jag fortfarande rätt förundrad över.

Va skulle man göra utan vänner?
Det är ngt jag verkligen undrat över den senaste tiden.
Även om de kan va en jävla plåga o gå en på nerverna så gör dom allt av kärlek o omtanke.
Och hur fan står de ut med lilla mig?

Ja de är mycket frågor i mitt lilla huvve. Måste få allt på plats snart.
Ett steg i tagen och ta dagen som den kommer?
Låter som ngt som kan funka. Men då får de ta mig fan bli små steg.

Nu ska jag åkervända till min underbara braiga bok snart igen.
3 kapitel kvar sen böjar jag på nästa bok.
Glömt hur skönt det är att ligga o läsa. Så glad att jag kommit tillbaka till läsningen..
Avkopplande som satan!

Natti natt

Igår orkade bara denna tant gå nykter på en förfest.
Ut på krogen kom jag aldrig för min kropp strejkade för fullt av utmattning.
Helt sjukt.
Konstant trött även om jag somna runt 23-24 tiden igår så va jag sjukt trött när jag vakna.
Först vakna jag när en ledsen Tezz kom innanför dörren runt 8.30 tiden.
Drack kaffe o snackade med henne så hon lyckades lugna ner sig.
Sen somnade vi båda o sov till kl 12-13 typ.
Och då kändes de inte som att jag sovit ngt.
Va såå seg, men va tvungen o vakna o göra mig klar för kalas.

Så bort till syrran så jag va där innan 15 o sen va de ju bara o försöka vara social när folk kom in.
Mamma, måmå, lillebror och hans flickvän kom.
Men de kändes som att jag satt i en dimma.

Kände mig som vanligt utanför o ivägen.
De e la så ibland... Inte alltid de behövs ord för att man ska veta vad folk tycker.

Nu är jag hemma iaf, skönt som fan.
Tezz e på väg att dra hemåt till sin pappa o jag o Spencer blir ensamma igen.
Får bli filmmys i soffan efter att jag orkat diska och lägga mig i ett bad tror jag.
Känns bäst om allt är fixat innan man lägger sig i soffan, där man lär vara parkerad ett tag :P

Hoppas på att kunna hämta Beppo redan på måndag. Va bara då som de verkade finnas möjlighet för att syster kunde köra. Men till Gislaved e de ju nårra mil så ska se om de går att ordna ett möte halvvägs.
Hoppas verkligen att de löser sig med de nu. Jag som längtar så.
Skulle även vara till min fördel om jag kunde ta honom redan då eftersom jag måste hinna känna av honom.
Ska ju på fest på fredag o då ska ju Beppo med isf.

Ne nu göra nytta sen lägga sig o slöa :)

Ciao!

Känner att jag börjar återfå kraften efter mitt bakslag.
Även om det är svårt att somna så verkar jag ändå sova rätt bra när jag väl somnat.
Vaknar inte liika lätt längre.

Är mer utvilad när jag väl vaknar, och orkar ta tag i saker. Känns bra.
Nu ska de kämpas vidare!.

Ska snart träffa syrran som ska raka va lite av håret på mig.
Ser helt lusig ut.
Sen kommer Tezz nog hem med lite hårfärg oxå.
Så snart kan man se ut som människa igen.

Dock retar jag mig enormt mkt på de varma soliga vädret idag.
Vill inte att de ska va varmt då de e lätt att de blir infektioner, plus att jag måste ha fucking strumpa på mig.
varmt + varmt = infektionsrisk?

Ska eventuellt ut idag med hela gänget minus storebror som jobbar i helgen :(
Men blir nog kul ändå. Kan behöva annat att tänka på.
Men de blir nyktert iaf.

Längtar så tills nästa vecka nu. Ska hämta lilla Beppo då. <3
Hoppas verkligen på att de ska fungera bra med allt.
Men bilden jag fått av honom verkar han vara en livlig liten kille men ändå arbetsvillig.
Han har rätt ras i sig för att bli en bra vovvsing med rätt o mkt träning.

Ne dax fixa lite här hemma nu innan man ska raka skallen osv. Hoppas på att kunna sova liite till innan tezz kommer hem med så man orkar umgås o träffa folk ikväll.

Ciaao!

Är man trött eller vadå?
Fy fan gör ont i varenda kroppsdel :(
Kommer aldrig klara 2 veckor utan sömnmedicin..
De kan komma sluta i blodbad, kaos och fan vet vad.

Har 2 små piller kvar o jag måste spara dom till jag verkligen verkligen MÅSTE sova en natt..
Ser ut som en döing men va fan ingen som ser mig när jag sitter hemma hela tiden.
Känner mig verkligen inte levande men men..

Har typ inte gjort ngt vettigt idag känns de som.
Började tvätta men Tezz är så söt så hon fixade med o hänga upp o plocka ner de åt mig.
Orkar verkligen inte ngnting. Försökte mig på en silviakaka nu med... vetifan hur den blev asså...

Men har iaf fått vila en del nu i eftermiddag/kväll. Legat o läst min braiga bok "Inspärrad" och slumrat lite.
Ska snart lägga mig i ett bad, enda gången jag inte har ont i hela kroppen är när de e riktigt varmt på mig.
Sen ska jag tvinga Tezz o massera mina axlar som hon lovat mig i kanske 1-2 månader ^^

Messat med syrran lite med... <3 älskar dig sis!
Hon ska få agera frisör ngn dag :P
wiiie

Ciao

Nu ska vi se då.. Tror jag börjar fatta vad som verkligen hänt.
Trots min bristande sömn så känns de ändå hyffsat klart i huvvet.
Jag vet vad jag gjort. Jag vet att tiden läker alla sår...

Dock vet jag inte hur det ska gå att se vissa i min närhet i ögonen efter detta.
Gjorde bort mig.
Men får helt enkelt stå mitt kasst.

Kommer bli bra igen, jag måste tro på de.
Vill att denna veckan ska vara över. Vill att de ska bli den 30e så jag får mer klarhet på saker o ting.
Känner mig bara dum o skäms hela tiden. FY fan vilken nolla jag e ibland.

Känns ändå bra att vissa inte dömer mig..


Nu får de gärna bli helg, för ska eventuellt kolla på BUUUMBIII me thais dåå :D
O på lördag blir de kalas för Sasha som blir stora tjejen.
Skulle dock gärna hoppa över nårra dagar  hit o dit..

Nu ska jag bada sen ner o köpa cigg, mjölk o äggbert!
Hoppas på att orka baka lite idag med.

Ciao

Fy fan vilken jävla skitnatt..
Vetifan hur länge jag låg vaken...
Grät, läste bok, kolla film, snurra runt, gosa kissen och drack te..
Kan inte känna mig mer idiotisk just nu.

Och inte nog med de så får jag inte mina sovisar först om 2 veckor antagligen..
Idiotiska psykvård! Man äter mediciner för att man ska "må bra" o hur bra tror ni att jag mår om jag verkligen inte får sova?
Jävla brän hela högen för fan!

Usch, snart blir jag ensam nårra timmar.. Ska försöka lägga mig i ett bad då o se om jag kan få spänningarna till o släppa lite sen lägga mig i soffan o kolla på film o se om jag kan sova lite till..

Fått lov att fatta beslut som jag hoppades slippa undan..
Men det finns underbara männiksor oxå, så lite hopp finns det ännu..

Vill inte ha de såhär mer. Bara skäms oavbrutet just nu.
Hur ska jag förklara mig denna gången?
Behöver jag verkligen förklara mig?

Har min älskade Tezz hos mig iaf. Hur skulle jag ta mig igenom denna skiten annars? <3

Ne försöka vakna lite till sen gå igenom min lilla to do-list.

Ciao!

Åter igen har jag tabbat mig big time...
Trött o helt bortdomnad...

Natti

Tänk att det finns så många människor som hatar, utan ngn som helst anledning igentligen.
Hatar andra för dom sagt/gjort ngt eller för att dom bara är sig själva.
Kan dom inte bara hata sig själv för att de e så jävla missanpassade?

Kan inte påstå att jag hatar ngn... Inte ens ngn från mitt förflutna.
För den energin som går åt att hata är de inte ens värda.
Nästan skrattretande. Det finns dock en person kom jag på, som jag kan känna hat till.
Men han är egenligen inte värd de heller.

Jag kan känna hat, så jävla starkt. De dagarna jag mår som sämst, då HATAR jag mitt liv och situationen jag är i.
Men skulle inte kunna hata ngn bara sådär..
Ne jag hatar läget istället helt enkelt.

Sitter hemma med min katt, har vänner här ibland. Står o trampar på samma ställe o vetifan vad jag ska göra.
Det känns inte som ett värdigt liv. Snart blir de jag katten o en vovve (på prov) och se hur det kan komma att gå.
Hoppas på att genom den lilla förändringen få en vändning i mitt liv.
Få rutiner, komma hemifrån få annat o lägga tankeverksamheten på.
Vill ju så himla mycket.

Spencer har verkligen börjat ännu en gång känna mig, känner av mig och stannar vid min sida..
Han är nog den enda som inte sviker mig... än så länge..
Han har ännu en gång börjat sova mer o mer i sängen med mig. Och även sova på mig när vi kollar på film i soffan.

Känner mig mindre taggig idag, istället kryper ångestmyrorna under min hud.
Vill ha en dag utan massa skit så jag kan återhämta mig. Men de e nog att be om för mkt.
Men tror att taggarna på denna igelkotten kommer snart tillbaka, krävs inte mycket för att de ska slita hål för att komma ut med sina vassa spetsar.

Känner att jag vill vara ensam så att ingen behöver utsättas för mitt sjuka beteende. Men samtidigt vet jag att de e först när ensamheten väl är där som allt blir mycket värre... Fucking skit...

Usch e så fruktansvärt taggig.
Känner mig verkligen inte som mig själv..
Har inte ens pallat med att gå ut idag för jag känner mig så jävla lustig.

De e fan inte normalt o va sånhär....
Får ju dampet för ingenting i stort sätt..
Räcker med ett ord eller att jag bara ser ngt som inte passa i stunden så blir jag helt knäpp.

Typ tanken på att jag måste städa lite, gå ut med skräp och you name it, gör mig nästan förbannad.
Det är verkligen ngt som inte stämmer, men vad?
Senaste tiden har verkligen varit ett kaos och en evig kamp att klara dagen.
Mitt pokerface har jag nu tappat, och har ingen aning om vart de hamnat.
Men... hade nog inte haft ork att spela mer...

Så trött på att jag alltid måste va happy Tess, när de e så långt ifrån de jag känner mig.
När jag försöker le tar det emot, varenda muskel det krävs för att få fram ett litet ynka leende känns som ett  timmars gympass... Ne, nu tänker jag inte spela mer. Jag är taggig, jag mår inte bra. Acceptera de eller håll käften.

Kan spy på alla äckliga människor som försöker få mig att TRO att de bryr sig.
I helvete heller, skulle ni brytt er hade ni för längesen sagt de och inte öppnat käften nu när det är offentligt att jag inte är okej.
Ne fy fan!

Har min familj, dom vet... behövs sällan nårra ord...
Älskar er!

Tänker kämpa vidare för att inte göra någon "besviken" *haha*
patetiskt egentligen.. Folk blir besvikna på MIG när jag gör ngt dumt.. men om jag inte ens blir besviken på mig själv, vrf blir andra de då? E la onödigt att ge en svag människa ångest för ngt som egentligen e en piss i havet?
Ne, de e först när jag blir besviken på mig själv som det verkligen räknas.

Och NEJ det är inte synd om mig, det tycker jag inte ens själv.
Jag har kanske inte valt att må såhär.. Jag kan ändå hantera de. Så sluta kolla på mig som om jag skulle behöva medkänsla.. Okej kanske är kroniskt sjuk.. Kanske aldrig kommer kunna må tipptopp all the time men va gör de?

Alla förtjänar o må bra? I helvete heller...
Dock tycker jag att de finns männsikor som borde lida av min ångest x10 istället för att jag o andra människor som egentligen inte gjort ngt för att va sjuka ska bära på de.. .
Jag säger då de, världen e sjuk!

Nu ska jag o mina taggar lägga oss i ett bad... enda stället då taggarna försvinner en kort stund...

Ah fy fan, igår blev de en liten utgång men Tezz, Tuula, Abbe, Totte, Tom och Krause.
Va liksom inte igår man va ute. Men känns som att jag förstår varför de inte varit ngt jag saknat.
Satt först på Bishops o tog en cider bland alla gamlingar. Sen vidare till Olles.
Herregud de stället får fucking minuspoäng!
Jävla skit hak fan!
Spelade urkass musik, va massa småbrudar som trodde de va typ modeller eller ngt.. Såg mer ut som de kom från ngn gatugränd.. Och en jävla massa pundare.

Nej fy fan säger jag till sånt... de va ingen hitt.
Tack vet jag gamla goda tiden när man satt på SS o drack o snacka i lugn o ro och träffade underbara människor i en härlig atmosfär.

Blev ändå hem tidigt, vilket va sjukt skönt. Va ju inte på topp ngnstanns.
Men ändå lite coolt att komma ut o se människor.

Idag bär det av på bio med storebror. Ska se Apornas Planet eller va fan de va..
Ska bli myspys. Blir en fika innan filmen iaf. Så får vi se vad som sker efteråt.
Så lilla Tezz får bli ensam här ett par timmar. Men hon skulle plugga o baka tror jag hon yra om igår så de blir nog bra :)

Ska se om jag kan orka snygga till lite här hemma nu snart med..  Vetifan hur de lyckas bli så stökigt hela tiden..?
Sen kanske man kan hinna baka ngn, eller kanske sparar de tills imon?
Aja har iaf lite o göra innan man ska vara klar o gå till bussen!

Hör ångestens musik inne i mitt huvud.
Pulsens slag går i takt med basen pulserande rytm.
Huvudet känns nu 3 gånger tungare än vanligt.
Ögonen är på väg att rymma från sina hålor i  min skalle.

Luften i mina lugnor pyser sakta ut och snart finns det bara ett litet utrymme kvar för luften att tränga ner till.
Försöker blåsa ut ångesten som täpper igen mina lugnor utan att göra några större framsteg.
Kroppen börjar skaka men jag kan inte lägga mig ner, då kvävs jag.

Känner hur ångestens musik sprider sig, kan nu känna den i hela kroppen.
Lungorna är nog så tömda på luft som det bara går, nu sprider det sig en smärta i mitt bröst.
Såja, nu blev de lite bättre.
Tillräckligt mycket bättre för att kunna lägga sig ner, samla kraft.
Orka med ännu en dag. En dag med gömda känslor, ständigt skådespel och samma lögner för mig själv som alla andra dagar.

Va svag igår, kändes som att livet skulle ta slut för mig.
Jävla biverkningar!
Älskade Tezz du anar inte vad du gör för mig genom att bara finnas.

Min kropp orkar inte mycket alls längre.
Det typ stängs av när de behagas.
Inte lätt o vara hundvakt då när man typ e långt hemifrån på en promenad och man känner att de enda som kan rädda en nu är att man får lägga sig ner ett tag.
Det är först när jag kämpar emot den känslan allt blir så mycket värre.
Svetten sprutar från mig, musklerna darrar, blodsockret sjunker och paniken växer fram.

Under loppet på 40 min under en promenad har jag nog haft dödsångest 2 ggr.
Känns som att man bara är på väg att klappa ihop.

Verkar aldrig bli helt frisk..
Känner mig pigg o så över lag men näsan rinner ännu och hostan vill inte redit ge med sig.
Men tro fan de inte tar slut.. Ont i magen till max.
Känns som att de e ngt som e där inne o vrider runt allt den kommer över.

Har ju varken tid/lust/ro för o va sjuk heller..
Tillåter inte mig själv o va sjuk haha..
Under tiden jag hade feber o greje så städa jag ju o diska o putsa fönster.
Krävs nog mer för att jag ska ligga i sängen.. 

Börjar känna av att jag gått ner i dos på medicinen nu iaf.
Typ noll tålamod, taggig som fan och rastlös som helvete.
Men men de ger la med sig.. Skönt om de e klart till helgen. Även om inget speciellt e planerat.

Ne ska försöka lägga mig i sängen nu o kolla klart på En Geishas Memoarer.
Btw älskar den filmen <3

Kan bli så otålig att den spricker!!!!

Håller på o bli galen. Vetskapen av att han är mer än 1vecka bort kan komma driva mig till vansinne...
Längtar hela tiden, känner hur rätt det känns redan nu.
Är säker på att vi kommer få de så bra ihop alla 3 <3

Känns som mitt liv kommer börja om på nytt.
Som att jag kommer bli människa igen.
Kommer komma utanför dörren o allt kommer bara bli så bra!

Längtar, längtar, längtar!
Ge mig den 29e NUUUUUU!!!

Knaseli knas..
Vet inte vart denna dagen blivit av redit.
Mamma kom o fika en sväng, satt o snacka o lite så.
Sen när hon åkt la jag mig o kollade på "Hanna"..
Lite svårt o få ro i kroppen bara..
Men men..
Tezz kom typ 30 min o hämta laddare o greje..
Sen efter de blev de mat o kolla på filmer jag inte sett klart.
Ska snart lägga mig i ett bad tror jag.. För denna dagen ger nog inte så mkt mer..

I veckan ska jag:
Tisdag: Barnvakt 12.30-20.00
Onsdag: Tvätta
Torsdag: Betala räkningar o fika med Tuula i stan.
Fredag-Söndag: Inget planerat.

Idag är de oxå dag 1 på sänkt dos på antideppen... Hoppas detta går i land :)

Ciao

Killar är som tåg.. vissa går på räls & resten spårar ur.

Killar är som orkaner.. de har en förmåga att riva halva ens hus.

Killar är som tidningar.. de är bäst när de är nya.

Killar är som katter.. om man håller på för länge blir de aggressiva.

Killar är som leksaker.. de är attraktiva i början men tråkiga i längden.

Killar är som farbror Joakims pengar.. värdefulla.

Killar är som grönsaker.. nyttiga.

Killar är som parkeringsplatser.. de bästa är alltid upptagna.

Killar är som alvedon.. man tar en och hoppar i säng.

Killar är som lakan.. de passar i alla sängar.

Killar är som bin.. sticker när man minst anar det.

Killar är som toaletter.. antingen är de upptagna eller fulla med skit och då är det bäst att spola dem.

Killar är som bussar.. missar man en så tar man bara nästa.

Killar är som tofflor.. de är sköna att sätta på.

Killar är som en burk bruna bönor.. ju mer man tar åt sig, desto mer skit blir det av alltihop.

 

Snodde denna på underbara Tuulas blogg. http://carismatic.bloggplatsen.se

Hoppas de va okej darling <3

Dagar i evig kamp. Du glömde mig efter bara några få ord.
Jag log då, men de dog ut med känslan.

Kan inte fatta va jag höll på med. Hur blind du gjorde mig.
Kanske inte va meningen, kanske bara blev så.
Men jag har honom kvar. Han som inte vill ha mig men som vill ha mig ibland.
Han som får mig må bra de där få timmarna vi ses nårra gånger i månaden.

Nu har jag ännu en gång fattat ett beslut i mitt liv. 
Ska vända upponer på hela mig värld på egen hand.
Ska nå mitt mål.
Ska bli bättre!
Tänker inte tillåta mig att vara sjuk mer..!