Tazie

Känns som att de börjar bli dax för mig att återvända till livet.
Dock verkar problemen avlösa varandra.
Vet fan inte hur jag ska lyckas ta mig tillbaka till livet utan att de ska bli en allt för jobbig kamp.

Känner att energin sviker mig och att kroppen säger ifrån på sitt sätt.
Nu börjar de verkligen kännas att medicinerna gjorde rätt mkt ändå.
Men inte tillräckligt för att jag ska vara nöjd o orka med att leva med de. 
Men snart är det tisdag, då hoppas jag på att kunna prata mig till en lösning.
Lite nya mediciner o hoppas på att de går bättre denna gången.

Vill bara sova hela tiden, tecken på depression?
Hoppas på att kunna gå bättre imon o då ska jag försöka ta mig ut o gå o se om jag även kan hålla mig vaken hela dagen. Dags att börja ordna lite rutin i vardagen. Fixa lite vitaminbrus o verkligen försöka vända tillbaka allt.
Så less på att må pyton hela tiden. Inte orka göra ngt...

Fan vill tillbaka till livet igen, detta är ju inte klokt.
Även har skiten jag går igenom burit med sig lite braigheter.
Så som en utekväll med underbara vänner, bio med bästa brossan o förfest hos söta fia!
Hur jag orkat med sånt e jag fortfarande rätt förundrad över.

Va skulle man göra utan vänner?
Det är ngt jag verkligen undrat över den senaste tiden.
Även om de kan va en jävla plåga o gå en på nerverna så gör dom allt av kärlek o omtanke.
Och hur fan står de ut med lilla mig?

Ja de är mycket frågor i mitt lilla huvve. Måste få allt på plats snart.
Ett steg i tagen och ta dagen som den kommer?
Låter som ngt som kan funka. Men då får de ta mig fan bli små steg.

Nu ska jag åkervända till min underbara braiga bok snart igen.
3 kapitel kvar sen böjar jag på nästa bok.
Glömt hur skönt det är att ligga o läsa. Så glad att jag kommit tillbaka till läsningen..
Avkopplande som satan!

Natti natt