Tazie

Tänk att det finns så många människor som hatar, utan ngn som helst anledning igentligen.
Hatar andra för dom sagt/gjort ngt eller för att dom bara är sig själva.
Kan dom inte bara hata sig själv för att de e så jävla missanpassade?

Kan inte påstå att jag hatar ngn... Inte ens ngn från mitt förflutna.
För den energin som går åt att hata är de inte ens värda.
Nästan skrattretande. Det finns dock en person kom jag på, som jag kan känna hat till.
Men han är egenligen inte värd de heller.

Jag kan känna hat, så jävla starkt. De dagarna jag mår som sämst, då HATAR jag mitt liv och situationen jag är i.
Men skulle inte kunna hata ngn bara sådär..
Ne jag hatar läget istället helt enkelt.

Sitter hemma med min katt, har vänner här ibland. Står o trampar på samma ställe o vetifan vad jag ska göra.
Det känns inte som ett värdigt liv. Snart blir de jag katten o en vovve (på prov) och se hur det kan komma att gå.
Hoppas på att genom den lilla förändringen få en vändning i mitt liv.
Få rutiner, komma hemifrån få annat o lägga tankeverksamheten på.
Vill ju så himla mycket.

Spencer har verkligen börjat ännu en gång känna mig, känner av mig och stannar vid min sida..
Han är nog den enda som inte sviker mig... än så länge..
Han har ännu en gång börjat sova mer o mer i sängen med mig. Och även sova på mig när vi kollar på film i soffan.

Känner mig mindre taggig idag, istället kryper ångestmyrorna under min hud.
Vill ha en dag utan massa skit så jag kan återhämta mig. Men de e nog att be om för mkt.
Men tror att taggarna på denna igelkotten kommer snart tillbaka, krävs inte mycket för att de ska slita hål för att komma ut med sina vassa spetsar.

Känner att jag vill vara ensam så att ingen behöver utsättas för mitt sjuka beteende. Men samtidigt vet jag att de e först när ensamheten väl är där som allt blir mycket värre... Fucking skit...