Tazie

Kroppen strejkar mer o mer.
Har ont fan överallt, känner mig svag o nedstämd.
Fattar inte va fan de e för fel på mig. Blir galen!
Kan knappt gå på toaletten, när jag försöker gå strålar de från böldhelvetet ner i benet, ryggen värker o kroppen e allmänt svag.

Kan inte vara normalt eller?

Har ingen aning om ifall detta kommer från min psykiska ohälsa eller om de kanske e ngt fel på mig rent allmänt.
Känner att jag inte kan prata med ngn heller.
Orkar jag ens de?
Orkar inte med ensamheten men samtidigt orkar jag inte med sällskap.

Känner mig nästan som om jag vore döende.
Hemskt kanske, men så e de.
Vet inte hur länge man verkligen stå ut med allt.
Vill ha tisdag NUUU vill få slut på detta.

Har iaf skrivit upp mig på distanshealing imonkväll kl20.
Hoppas jag kan komma ihåg o skriva in mig lite där nu igen.
Sist jag testade så missade jag de hela tiden. För jag var alltid iväg på annat håll.
Man behöver iofs inte va hemma eller ngt sånt, men känner att jag vill de nu.
Om jag ska ge det en chans.

Om jag vetat hur ngn kan hjälpa mig hade jag iallafall kunnat be om hjälp.
Men jag vill ha hjälp men att be om de när varken jag eller andra vet hur man ska hjälpa blir de ju rätt meningslöst. Jag vet inte hur min kropp eller jag överhuvudtaget ska ORKA.

Ligger som en döing i soffan eller sängen, tårar rinner o tankarna attackerar mitt huvve.
Rena kaoset, och värst av allt, jag minns inte va de e för tankar som seglar förbi.
Tror inte jag syns längre. Vet inte ens om jag verkligen finns kvar.
Känner mig som en död i ett levande skal för tillfället.