Tazie

Shiet, ingen dålig bergochdalbana man sitter i.
Toppar och dalar om vartannat.
Och klockan knappt 14.
Känns mer eller mindre att denna dagen kommer bli ett rent helvete.

Genom hjärnan strömmar tusen tankar. Den ena konstigare än den andra känns det som.
Hur orkar jag leva?
Ne jag fattar inte, tror ingen annan gör det heller.
Men något i mig får mig ju att fortsätta leva.
Bara de att jag inte vet vad.
Jag vet inte vad det är som driver mig framåt.

Känner att jag vill tillbaka till mitt liv. Men jag orkar nog ta mig fan inte.
Vet inte hur jag ska bära mig åt eller något.
Känns som att jag e rätt ensam.
Är åter igen en belastning. En börda...
Söker efter närhet men bli avvisad av de jag behöver som mest.

Jag vet inte va jag ska ta mig till. Ingenting vill bli som jag önskar.
Tröttheten har ännu en gång sköljt över mig.
Dax att vila en stund antagligen. Jag orkar inte ens gå ut o röka.

Shiet, det är så tyst hela tiden. Även om ljuden utifrån tränger in så e de läskigt tyst här.
Kommer bli tokig! Usch att lite tystnad kan skrämma en så illa pass.
Snart kommer även tårarna känns de som... Hur länge till ska jag orka?
Finns de ens någon värdig framtid för mig?

:'(