Vara rädd om sig själv..

Ja, det är ngt jag e URKASS på!
Gör lite som jag känner tills allt rasar framför fötterna på mig.
Min ångest sätter sig i axlarna.. Vilket nu har resulterat i att musklerna i axlarna antagligen har en fin inflammation.
Skakar som fan om jag råkar sitta lite fel och de krävs inte mkt tryck på dem för att de ska göra ont i hela mig.
Ja de e la smällar man får ta antagligen. 
Se om ngn söt människa kan försöka massera mig lite så att de blir lite lättare.
Nu gör ju allt ont och känner verkligen hur jag spänner mig även om jag är "avslappnad".

Man ska verkligen ta hand om sig själv. Man måste de.
Jag måste verkligen bli bättre på de.
Så idag ska jag tvinga mig ut i friska luften en sväng så inte rygg o höfter blir allt för stela på mig.

Ibland tror jag nog att jag är lite odödlig. Efter tiden som passerat så kan man nästan tro de.
Men ngngång säger ju kropp o själ ifrån verkar de som.
Ska försöka ringa psyk i veckan o se när fan jag ska få min samtalstid... detta funkar ju inte..
Kommer verkligen bli min död om inget händer snart. Odödlig, eller hur? ;)

De e ju så med depressioner, att ju fler gånger du går ner i en ju svårare är det att ta sig upp igen.
Jag e nog inne på min tusonde depression så nu kan la tänka er hur kul jag har de nu med att försöka ta mig ur skiten o komma upp hel och levande.
Gör iaf mitt bästa även om humör o allt svänger som på ett stormande hav.

Klarar då fan inte mkt just nu men på ngt magiskt sätt lever jag fortfarande.
Glöden inom mig verkar vara starkare än vad den känns som.
Dock börjar jag bli trött på att alltid behöva övertyg folk om att jag klarar mig.
Jag gör de, på mitt sätt. Kanske blir ett piller för mkt eller ngt annat men jag klarar mig. 

Man kanske inte kan vara rädd om sig själv om man kämpar för sitt liv, för att överleva.?
De kanske inte är ngt man behöver prioritera just då.?
Jag gör inte de iaf. Jag är nöjd om jag bara får drömma mig bort mellan ångestattackerna.
Om jag får ett liiiitet uns av de jag vill i mitt liv.  Dedär svensson livet... Barn, villa och hund...
Då skulle jag vara nöjd...

Aja.. Nu ska jag försöka vakna nårra steg till sen blir de att kanske göra sig lite mänsklig ;)

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0