Tänk om...

Han hade åkt igår..
Det va som att han visste vad jag tänkte.
Är helt utmattad efter gårdagen. 
Kan inte riktigt fatta vad som hände.
Men på ngt sätt fick jag upp ögonen lite över hur det verkligen är..

Nu är jag trött som fan och livrädd.
Denna känslan är jag inte van vid. Denna känslan vill jag inte veta av mer.
Huvudvärk och illamående på detta med.
Min kropp säger nog ifrån. Men va gör man liksom... Vill bara sova. Tills jag har energi nog att möta detta.

Behöver allt stöd jag kan få. Men de e för mkt begärt..
Måste klara detta, antagligen på egen hand..

Nu ska jag iaf försöka orka resa mig en stund.
Kanske ta en frukt eller ngt o dricka sen måste jag nog lägga mig en stund.

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0