Tazie

Är som i en dimma, som om jag lämnat allt o min kropp går som på autopilot.
Den gör de som ska göras, reagerar som den borde i olika situationer. 
Dock är jag fysiskt sätt mkt mer skör. 
Minsta lilla gör ont. Har alltid klarat smärta men nu gör ALLT ont..

Ständigt spänd och ständig huvudvärk. 
Måtte detta ge med sig ngngång. För vem orkar detta?
Ska egentligen börjat höja dosen på mina mediciner men de har jag inte orkat med o ta itu med ännu.
Dels för att jag inte mår så bra, och vill inte riskera att de blir värre om jag får massa biverkingar. 

Måste komma ngnstanns i livet så att jag finner ork.
Men just nu är de bara som en dimma alltihop. Att komma ur sängen varje dag är ett projekt i sig. 
Att orka fungera en hel dag är ett annat. 
Sen förväntas man vara glad o full av energi.. TUR att man e så bra på teater som man är. 

Tror inte ens ngn fattar hur det verkligen är. Men vrf skulle de ens orka med de?
Varför skulle ngn vilja veta?

Jag är mest bara trött. Sova är de jag drömmer om hela dagarna.  När jag väl somnar är allt ont borta men när jag vaknar börjar mardrömmen igen. Önskar livet kunde vara så bra att man inte ville sova för att då kanske man missade ngt fantastiskt... men så lär de la aldrig bli.

Ne dags att låta autopiloten ta tag i denna veckans tvätt... 
Le som om att de inte fanns nårra problem och "leva" vidare.

Ciao!