Blir inte alltid som man tänker sig..
Igår va tanken att jag skulle ut o svira lite på krogarna i stan..
Men så blev det inte riktigt..
Måendet och energin ville sig inte riktigt.
Kände detta redan när jag slog upp min trötta ögon på morgonen.
Blev iaf lite barnvaktning som man fördrev med korsord och lulla lite fram o tillbaka i lägenheten.
Tezz passade på o fördriva tiden med att bara kladdmuffins o cupcakes. :)
Som vi senare fikade på ihop med carribean sunrise kaffe :)
Satt iofs o spelade mest igår. Det är nog de enda som kan tvinga bort alla jobbiga tankar och håller ångesten på avstånd. Så blir ju nårra timmar man sitter med datorn i knät och kämpar sig igenom spel efter spel.
När gänget drog iväg mot krogen blev de bara jag och Rickard kvar.
Han lagade lite mat åt oss sen kröp vi ner i soffan och kollade på The Descendants.
Sååå bra film. Både sorglig och rolig på samma gång.
DEN ska jag se fler ggr :)
Tiden bara flög iväg igårkväll o kom isäng runt 1.30.
Idag fick jag sova ut. De va efterlängtat, sov till 11.35 typ om jag inte minns helt fel.
Så nu har man duschat och fått i sig 3 koppar kaffe och 1½ cigg.
Känner mig väldigt trött idag. Hoppas verkligen de ger med sig.
Dock är detta tveksamt med tanke på att jag ska försöka få i mig atarax regelbundet idag för att hålla ångesten på avstånd.
Ångesten har verkligen blivit värre. Och depressionen oxå.
Är spänd, allt gör ont... Känslig till max, kan inte ta ett skämt utan att på ngt sätt lyckas få de att bli ett personligt påhopp.
De e verkligen KNAS!
Önskar bara att ngt kunde bli som jag önskar. Vill ha en fast punkt i livet som jag kan luta mig mot.
En punkt som är MIN och som jag vet finns där.
Men en sådan har jag inte.
Alla mina drömmar hamnar bara längre o längre bort.
Inte ens vänner kan lyckas få mig o tänka på annat längre känns de som.
Använder på tok för mkt energi för att "låtsas" att de e bättre än de e.
Vet inte om de ser igenom mitt skådespel eller om de spelar med..?
Skiter iofs i vilket. Min familj vet nog inte ens hur det är. Ångestmonstret äter upp mig inifrån..
Tror inte ens att jag själv vet hur bra/illa det är med mig..
Någon som vet bra sätt att komma ut en ond cirkel?
Alla tips på hur jag kan börja må bättre är välkomna.
Och KUL saker man kanske kan gå en kurs i eller ngt skulle oxå vara kul o på tips om..?
En sak är säker iaf NÅGOT måste hända annars slutar detta aldrig väl...
Dax o kanske ta en cigg, platta till håret o måla tillbaka ansiktet lite?
Ciao!
Men så blev det inte riktigt..
Måendet och energin ville sig inte riktigt.
Kände detta redan när jag slog upp min trötta ögon på morgonen.
Blev iaf lite barnvaktning som man fördrev med korsord och lulla lite fram o tillbaka i lägenheten.
Tezz passade på o fördriva tiden med att bara kladdmuffins o cupcakes. :)
Som vi senare fikade på ihop med carribean sunrise kaffe :)
Satt iofs o spelade mest igår. Det är nog de enda som kan tvinga bort alla jobbiga tankar och håller ångesten på avstånd. Så blir ju nårra timmar man sitter med datorn i knät och kämpar sig igenom spel efter spel.
När gänget drog iväg mot krogen blev de bara jag och Rickard kvar.
Han lagade lite mat åt oss sen kröp vi ner i soffan och kollade på The Descendants.
Sååå bra film. Både sorglig och rolig på samma gång.
DEN ska jag se fler ggr :)
Tiden bara flög iväg igårkväll o kom isäng runt 1.30.
Idag fick jag sova ut. De va efterlängtat, sov till 11.35 typ om jag inte minns helt fel.
Så nu har man duschat och fått i sig 3 koppar kaffe och 1½ cigg.
Känner mig väldigt trött idag. Hoppas verkligen de ger med sig.
Dock är detta tveksamt med tanke på att jag ska försöka få i mig atarax regelbundet idag för att hålla ångesten på avstånd.
Ångesten har verkligen blivit värre. Och depressionen oxå.
Är spänd, allt gör ont... Känslig till max, kan inte ta ett skämt utan att på ngt sätt lyckas få de att bli ett personligt påhopp.
De e verkligen KNAS!
Önskar bara att ngt kunde bli som jag önskar. Vill ha en fast punkt i livet som jag kan luta mig mot.
En punkt som är MIN och som jag vet finns där.
Men en sådan har jag inte.
Alla mina drömmar hamnar bara längre o längre bort.
Inte ens vänner kan lyckas få mig o tänka på annat längre känns de som.
Använder på tok för mkt energi för att "låtsas" att de e bättre än de e.
Vet inte om de ser igenom mitt skådespel eller om de spelar med..?
Skiter iofs i vilket. Min familj vet nog inte ens hur det är. Ångestmonstret äter upp mig inifrån..
Tror inte ens att jag själv vet hur bra/illa det är med mig..
Någon som vet bra sätt att komma ut en ond cirkel?
Alla tips på hur jag kan börja må bättre är välkomna.
Och KUL saker man kanske kan gå en kurs i eller ngt skulle oxå vara kul o på tips om..?
En sak är säker iaf NÅGOT måste hända annars slutar detta aldrig väl...
Dax o kanske ta en cigg, platta till håret o måla tillbaka ansiktet lite?
Ciao!
Kommentarer
Trackback
