Tazie

Någon gång måste man inse att det är dax att gå vidare.
Ibland säger tillomed personer i ens omgivning att det är dax för de.
Men vad folk inte tänker på är att vissa saker tar tid att ta sig igenom och ibland finns det NYA saker som sätter käppar i hjulen. 

Det är i år 9 år sen min pappa tog sitt liv. Tog många år för mig att acceptera de och inse att jag inte kan förändra ngt. Men fortfarande verkar folk tro att jag sitter fast där.. Men så är inte fallet.
Under dessa år är de mer saker som hänt. Fler personer som har lämnat livet på jorden.
Okej, min pappa var utlösande faktor för att starta min bergodalbana..
Men det är allt annat som inte låtit den stanna.. 

Tror de hänt minst en jobbigt sak varje år som gjort att jag inte kan bromsa in o andas ren luft. 
Och med detta vill jag verkligen inte påstå att det är någons fel att jag mår dåligt och inte kommer vidare i mitt liv utan att de påverkat mig och haft starka band till mig att jag inte kunnat hantera.
All sorg och förtvivlan... 

Går vidare hela tiden även om många kanske inte märker detta. 
De som är vardag för andra kanske är mitt livs utmaning. Jag gör detta på mitt sätt.  Tänker inte försöka stressa på någonting. De funkar verkligen inte. Tänker inte vara mer modig än vad jag är. 


Att gå vidare kan oxå vara sjukt skrämmande.. Det innebär lite att man måste vänja om sig..
De mörka som man under många år byggt en trygghet i ska man lämna bakom sig mer och mer.
Ta första klivet in i ngn ljust främmande som man inte sett på många år.
Varför ska folk stressa och tvinga in en i ngt som man ser som skrämmande?
Detta året blir nog mitt mål att jag ska provsmaka på de som e främmande.
OM jag nu får chansen...