Sorgligt...

Känner att jag faller.
Är livrädd att jag en dag faller och att ingen kommer hinna fånga upp mig.
Humöret svänger ngt så sjukt hela tiden.
Trött, något så GRYMT trött.

Känns liksom som att man inte kommer orka leva, men ändå gör man de.
Rädd att jag kommer förlora massa av de jag älskar för att jag bara verkar bli värre o värre.
Nu har jag nog insett hur jag verkligen mår... Bara o få andra till o fatta det med...
Men som vanligt så kommer de la tas som överdrift för att få lite uppmärksamhet..
Sorgligt nog är de så det känns. "-Ja, men jag är ingen läkare!"
Ne vet att ingen i min närhet är det..  Och det är inget jag väntat mig heller..
Men man kan la iaf få säga hur läget är som folk typ inte chockas ihjäl om de skulle hända ngt?

Haha, låter som jag nästan planerar att göra massa dumheter eller utsätta mig för ngt idiotiskt..
Men så e de inte..
Ne nu är jag trött, ännu mer trött..
Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0