Tazie

Såhär på morgontimmarna har jag hunnit fundera lite..
Kommit fram till att jag bor ensam.
Jag gör saker som ska göras varje dag. Men på ngt sätt blir de fel.
För de blir så pass mkt mer hela tiden.
Diskar jag på kvällen vill jag inte se saker i vasken på morgonen. Men POFF så är det saker där endå..

Ingenting går ihop längre.
Kan inte undvika känslan o tanken på hur de va förr. När man verkligen va själv hela tiden. 
Saknar de ngt så grymt nu när jag inte mår bra på en fläck.. 
Vet att mitt mående kommer sabba mer saker än att göra de starkare. 
Är en tickande bomb. Måste verkligen bita mig i tungan för att inte släppa lös ett rent helvete för andra.

Hade jag mått bättre om jag fick vara ensam?
Hade jag klarat de?
Att bara ha besök på dagtid?

Tänk på dig själv först..? Mjo de får jag alltid höra.
Men ni ska bara veta att de e de jag gör HELA tiden..
Men jag säger bara inte. Säger inte ifrån. Säger inte emot.
För säger jag ngt, finns risken att jag blir arg o lessen och elak.
Därför tiger jag. 

Vet inte hur jag ens vill ha de..  men ngt måste hända..
De går för mkt neråt just nu. ÄVEN om folk vill tro ngt annat.

Men först ska jag nog kurera mig från denna hemska förkylningen!
CiaO!