Tazie

Japps de e så de får blir..  Köra på som de är och inte ta allt för ngt de inte är.
Finns för mkt o ta itu med men orkar bara inte.. 
Får flyta med strömmen ett tag o se vart detta leder.

Tänka att andra människor kan vara så underbara..?
Att vissa kan få en att skratta när man tror att man aldrig mer kommer skratta igen..
Jag har sånna i mitt liv. Galna jävla idioter, som jag älskar nått så grymt.

Kommer aldrig att ge upp så länge dom finns där. Kommer vilja osv men kommer inte göra de.
Är trött känner mig sliten utan att jag gjort ngt. Men jag är sliten. För de tär på en att kämpa sig igenom dagarna när man inte mår väl.
För vissa är det helt oförståligt att man kan vara helt slutkörd när eftermiddagen/kvällen kommer och man inte gjort ngt.. men visst har man gjort ngt. man har kämpat sig igenom dagen.
Lagt all energi på att hålla sig vid liv, klara enkla saker som att diska ett glas. Att bara byta från pyjamas till vanliga kläder kan vara en världskatastrof för en som inte mår bra.

Tänk att de finns dom som aldrig kommer ha dessa problemen..
Alla har dåliga dagar men de går inte jämnföra med psykisk ohälsa.

Går inte att förklara så att ngn kan förstå som aldrig upplevt de. Men med den infon som finns så kan man iaf göra så att folk vet.
Och folk påstår att man SKYLLER på sina mediciner och diagnoser osv. De e faktiskt inte så de e, Man "skyller" på de för att de kan förklara ett visst beteende.
Bara de att de "ovetande" inte fattar vad man menar.
Då är de inte konstigt heller att personen blir kort mot en annan för att de uppstår ett missförstånd.
Jag tar automatiskt avstånd från folk när de blir dryga och jag inser att de e lika trånga i huvvet som sist vi hade kontakt.
Vissa vill däremot inte veta av ngn annans pest o pina. Medan andra alltid finns där.
Många har lämnat mig genom åren, just för att jag inte mår bra. Och en del för att de själva inte mått bra o har gått in i ett destruktivt mönster.

Dom jag har idag vid min sida är alla mer åt de "friska" hållet måste jag nog säga.
Jag sitter inte o spyr ut mina problem varje dag som vissa säkert tror.
Istället diskuterar vi saker som handlar om allt mellan himmel och jord, va har våra dagliga "i-landproblem" osv.

Finns så mkt ens vänner gör utan att de vet om de.  Att de bara finns där. Att de bara säger  eller gör de där lilla som bara händer ibland.
Kan vara allt från en klapp på kinden, kram eller bara nått litet ord som ger en styrka att orka lite till.

De finns nårra få som verkligen tar mig för den jag är.
Jag kan få min ångest o de backar inte en milimeter från mig för de. 
Istället tar de ett steg fram och gör vad de kan för att jag ska komma tillbaka till mitt vanliga jag.

Tänk om fler människor skulle göra så.
Istället för att de problemen som  ett problem, se till att gör nått för att de ska blekna bort lite.
Men jag tror man måste ha en speciell känsla för sina vänner för att man inte ska backa.
Man måste våga se de fula för att se de som är riktigt vackert.
Man måste smutsa ner sig för att sedan kunna känna sig ren utanpå som inuti.

Man måste även våga prata om de som ingen vill prata om för att kunna förstå bättre.
De har hänt några få gånger att personer i min närhet har sagt "-Nu förstår jag hur du känner"
Ne de precis de dom inte gör. Tyvärr.. Dom kan förstå delvis men nja, aldig fullt ut.

Med detta avskrivande vill jag bara säga...
Tänker er för innan ni trampar på någon som kanske redan ligger ner.
Se mellan fingrarna, läs mellan raderna och lär er se skillnaden!

(ni av mina guldisar som läser detta, ni känner i era hjärtan om ni är nämnda i texten)

Puss o kram!
<3