Tazie

Snart är denna SEGA dagen avklarad. 
Varit off, omotiverad och allmänt anti större delen av dagen.
Bara suttit eller legat ner o stirrat mest känns de som.

Känns som att de e en väl igenspikad låda inom mig som skakar och försöker slå sig loss, samtidigt som jag känner mig bedövad.
Behöver nog smälta allt som hänt den senaste tiden.
Behöver samla mig, hitta tillbaka och ställa mig upp igen.
Detta som vanligt gör jag i min egen takt och på egen hand.
Brukar bli bäst så.

Känt stort behov att skriva i flera dagar men finner liksom inte ord.
De e som de jag vill få ur mig är fastkedjat o kommer inte ut.
Detta ger smått en panikkänsla.
En känsla av förvirring, för oftast skriver jag bara rakt upp o ner utan att tänka eller känna.
På de sättet får jag själv veta hur jag verkligen mår, men nu tar de stopp.
Står som vid en stor tegelmur, en mur som jag förut kunnat gå runt om är nu lång och hög.
Inte omöjligt att gå runt om men de e nog jobbigare än att försöka plocka sten för sten så jag bara kan smita igenom.

Imon är de en ny dag, hoppas den blir liiite lättare o ta sig igenom iaf. 
Ciao!