Tazie

Ler när jag tänker på vilket jävla idiot liv man lever.
Man kämpar som en jävla galning, men alltid kommer de nya saker i vägen för en.
Folk som bara tar o tar men inte ger ett skit. Inte tillräckligt för att de ska lysa igenom iaf.

Ler när jag ser hur långt jag kommit, vilken stöttning jag har. Och framförallt, vilken jävla livslåga jag har.
De senaste dagarna har varit tuffa. Kämpat massa för att bara klara av enkla saker som att diska.
Men har mitt i allt mitt mörker haft en enorm energikälla vid min sida som pushat mig att komma utanför dörren.
Promenerat både igår och idag. Och fy fan, behöver verkligen skaka av mig den dåliga energin jag dragit på mig. Eller som andra delvis hjälpt mig att få på mig.
Mesta av de dåliga fick jag över mig i lördags kväll. Ditt jävla svin!

Känner att jag mår jävligt dåligt, men varför ska jag låta de synas. Jag har mitt dåliga mående mestadels nerskrivet på papper. Där ingen ser de och jag slipper se de.
Låter vardagarnas färgklickar suga sig fast på mig och livnär mig fullt ut på dem!

Inget och INGEN ska fucking ta eller få min energi, såvida de inte förtjänar de och verkligen behöver de.
Det är verkligen underbart att ha ngn hos en som ge energi, och som VILL förstå mig.
Älskade Tezz du vet att de e dig jag menar. <3
Utan dig hade jag ta mig fan försvunnit.

Det är rätt skönt att ngn uppskattar ens skratt, att ngn verkligen hör när man skrattar och påpekar de.
För sanningen är den att jag skrattar inte så mkt längre.
Skrattar gör jag ofta såsätt, men inte på riktigt. Skrattar för att jag vet att ngt va kul och för att jag vet vilka tillfällen jag brukar skratta. Men när de verkliga skratter tränger igenom så märks de tydligen.
Helt underbart.

Är en rätt irriterad och bitchig Tess numera. Men jag kan om jag vill.
Du ska numera förtjäna min vänlighet! That´s IT!