Tazie

Hur vet man vart man har människor runt omkring en?
Jag är ännu en gång väldigt förvirrad.
Vet knappt vart ngn står längre.
Hatar känslan, och vet inte hur jag ska hantera de.

Vilket e bäst att göra för att få att till de stabila igen?
Är de verkligen så svårt att säga som de e?
Älska mig eller hata mig liksom. Låt mig fan inte stå o bara undra gång på gång..
Känner verkligen att jag bara verkar göra fel hela tiden.
Säger fel saker, gör fel saker.
De e mänskligt att fela men orka känna sig som ett stort fel hela tiden.

Man försöker vara stark hela tiden. Men man kan inte alltid va dendär starka människan som alla verkar tro att man är. Känns som jag förlorar alla jag verkligen älskar/tycker om.
Men egentligen gör jag nog inte de. Bara de att man backar från varann eller ngt.
Jag vill ha närhet, kärlek och att ngn bara bryr sig lite ibland.

Har underbara vänner som betyder allt för mig, men ni känns sjukt långt bort ändå.
Ångest, tankar, oro står liksom imellan oss, så ni hamnar så sjukt långt bort.

Inget blir hellre lättare när man inte knappt får tag i personen man verkligen tycker om.
Hamnar så långt ifrån varann ses typ aldrig längre.
Även om de bara gått ngn vecka så känns de som en evighet.
Känns bara jävligt fel. Sen att inte få veta vilka känslor som finns. Inte veta om man e viktig eller saknad.
Pallar fortfarande inte sånt. Känner mig bara ivägen o bortvald.

Leendet på mina läppar känns som att de speglar min smärta jag bär inom mig.
Min hållning säger allt om att jag är vilsen, Mina ögon visar dig allt du inte bör veta.
Känner du mig? Nej, känner knappt mig själv just nu...