Tazie

Kämpar hela tiden för att styra känslan.
Inriktningen är att inte känna alls.
Men HALLÅ de går liksom inte.
Retar mig bara mer och mer på allt!.

Försöker hela tiden att styra bort känslorna men ah.
De går ju rätt bra om jag får sova.
Mkt funderingar blir de ju oxå.
Mkt kring hur fan vissa behandlar andra.
Ska de vara så svårt att visa andra människor respekt?

Ibland börjar man ju fundera.
Att ignorera, undvika och skita i folk runt omkring en funkar inte.
Inte för mig iaf.
Blir vansinnig rent ut sagt.
Nu är de inte så att de e 1 eller 2 som har fått fnatt o flippat på ngt sätt utan flera.
Och jag kan säga rakt upp o ner att behandla mig inte som skit om du inte pallar att till slut höra sanningen.
Har diskuterat med en del om detta och de e ju inte bara jag som tycker de e FEL.

Ta mig för den jag är och acceptera mig för mina fel o brister eller DRA!
Ärligt, jag är så jävla lessen på att folk tar sig friheter o tror att de e okej.
Dom man vill ha kvar i sitt liv ska man la ändå visa att man VILL ha kvar?
Eller har jag helt fel?
Klart jag vet att alla har bra och dåliga perioder.
Även jag, men grejen e den att jag e sjuk, jag mår dåligt eller mindre bra större delen av livet.
Men inte fan skiter jag i folk för de.
Innan, ja då gjorde jag de. Då sket jag i vilket. Men fan de förlorar man på, så in i helvete mkt förlorar man.
Förlorat vänner och nästan familjen för jag sket i vilket.

Fan tar inte hur mkt skit som helst. Tyck att jag e knepig, jobbig eller va fan du vill.
Jag är den jag är. Ingen är felfri, inte ens DU!
Oftast så ser man inte sig själv i spegeln innan man börjar påpeka andras beteenden.,
Jag vet att när jag får leva i ovisshet osv så blir jag jobbig som fan.
Men de e ju för jag bryr mig o vill veta.
Får man inte kontakt med den personen man vill ha kontakt med, tro fan de går en upp över öronen till slut.

Jag är som människa välidig omtänksam, sätter andra framför mig själv.
Se va de leder till.  Att JAG mår dåligt för att andra inte kan öppna käften eller höra av sig.
Då börjar man ju fundera över va fan jag betyder för de människorna.
Eller?
För om man vet att ngn mår dåligt, visst vill man att den personen ska må bra eller bättre om man vet att man kan påverka de?
För jag vet att jag inte e ensam om o tycka så.

Vet man att man kan påverka ngns mående så gör man la de bästa man kan?
Vad man en säger så kan de ju bara bli lättare på ett sätt.
De e ju bättre o ge ngn dissen eller säga den grymma sanningen än att låta personen gå och undra och fortsätta göra fel. Det är iaf vad jag tycker.

Nu har jag varit jävligt ärlig känner jag. Och om man tar åt sig av vad jag nu skrivit så e de för att man vet själv att man gjort ngt fel. Så är det med de.

Tar gärna emot kommentarer i form av frågor, åsikter eller synpunkter. Men skriv bara vilka ni är.

Natti natti!