*suck*

Fy fan.. Alltid när man tror att de vänder till de bättre så får man snabbt bekräftat hur jävla fel man hade.
En dag fyld med ångest o gråten som suttit i halsen hela tiden.
Mitt i detta ska man försöka vara människa och vara barnvakt..
Ångesten o så fick jag lov att skjuta undan.. Men så fort man va ensam igen så kom den tillbaka illa kvickt.

Får bli 15mg imovane idag och hoppas på att man blir knockad som fan..
Pallar inte med ångesten.
Kan inte ens ligga o kolla på film utan att de rycker i hela kroppen..
Vill flytta, vill få ett liv som jag vill ha de. 
Vill iofs inte bo ensam, för de e mkt de som knäcker mig.
Hoppas grabbarna kommer hem på söndag o har den 3e med sig.
Behöver de lilla helvetet hos mig.

Finns ju de som tycker jag e larvig o överdriver. Men de  bara tecken på att ni inte vet ett skit.
Finns de som säger att de känner mig utan o innan.
Hahaha hell no att ni gör..
Man kan inte känns ngn som knappt känner sig själv, speciellt inte om man börjar mer o mer hålla saker för sig själv bara för man märker vilka idioter de finns runtomkring..
Kan inte påstå att jag känner mig levande.
Även om ångesten e så pass stark att jag inte kan tveka i den frågan.
Är det ångesten som håller mig vid liv?
Ne tar nog mina piller nu o slå igång en film...

Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0