Tazie

Igår la jag mig tidigt i sängen, redan 19:30.
Kollade på Rena Rama Rolf sen zappade jag mellan Göta Kanal och Världens Minsta Flicka eller va de hette.
När programmen va slut trodde jag att jag va lagom trött för o sova men hade väldigt fel.
Låg o vred o vände på mig och tankarna började komma.
Och till slut brast allt och tårarna kom.
Låg nog o grät i 2 timmar. Kunde inte få stopp på de.
Känslan av krossat hjärta va inte långt bort.
Men att veta att de inte va långt bort gjorde bara att de gjorde ännu mer ont i mig.
Känns som att jag redan förlorat personen som gått o förälskat mig i.
Men ännu vet jag inte.

En förälskelse går la inte över på en natt.
Denna kommer absolut inte göra de.
Har känslor jag inte trodde jag kunde ha.
Känslor jag får när jag ser på film och lever mig in i den världen.
Lika fantastiskt som de ser ut på film, så känns det i mig. Bara att mina känslor är äkta och de är det inte på film.

Har under 482 dagar träffat denna personen.
Redan i början kom känslor, men jag stängde ute dom för jag var rädd.
Tiden har gått och nu har jag låtit känslorna komma.
Kan inte längre redit kontrollera de.
Men en sak jag vet att i iaf 400 dagar har känslorna för honom varit där bara att jag inte erkänt de.
Rätt sjukt hur jag kan stänga ute känslor. Men nu när jag väl sagt hur de e, kan jag känna mig fri.
Men ja, han vet iaf. Måste hålla ut hur många tårar som kommer fällas, hur de än slutar så vet han iaf.

Idag händer ingenting tror jag iaf. Ser dött ut, blir la ensam med katterna o tvn. Som vanligt.
Får helt enkelt se.

Tjo!