Tazie

Folk har alltid åsikter om hur andra ska vara, borde göra eller inte borde göra.
Jag är oxå sån, men något jag verkligen har svårt för är att höra från personer som inte vet ett skit om mig eller hur jag har det just nu vad jag borde göra.
Jag blir så tokförbannad på sånt. Okej, många säger sånt och menar bara väl men jag kan inte ta de.
De är en sak att ta reda på allt innan man yttrar sig och TIPSA om saker som kanske kan vara till hjälp än att bara vräka ur sig.

Denna veckan har varit mkt sånt. Att folk säger till mig var jag borde göra osv.
Grejen e den att de ni säger VET jag redan.
Men det är inte fullt så enkelt att bara börja göra. Börja ändra sig och sitt sätt o leva.
Det är något som jag har sjukt svårt att göra.
Det är bland det svårste jag vet är att ändra ett beteende. Vare sig de är ett bra eller dåligt som kanske måste ändras så är de det svårtaste jag vet.
Och då blir det absolut inte bättre av att någon annan trycker upp de i nyllet på en hela tiden.
Ibland undrar jag om vänner, familj och andra i mitt nätverk verkligen vet vem jag är och hur jag funkar.

Det är oftast så de skiter sig. Folk tjatar och "påminner" mig om saker som jag vet och till slut blir jag förbannad och visar det mer än tydligt.
Okej man vill bara väl men om jag inte vet vad jag ska ta mig till så tro mig då frågar jag någon.

Jag är säkert likadan, bara att jag inte tänker på de. Men de får jag ta isf, hellre att ngn säger att de e så och jag kanske kan ändra på mig. Än att fortsätta va en som tjatar om saker ni redan vet.
Denna veckan har helt enkelt varit för mycket med sånt.
De är inte bara 1 person som varit på mig om vad jag BORDE göra utan fler.

Jag vet att jag har svårt för att ta kritik och sånt och om man känner mig så vet man la de? Eller?
Och varför då kritisera och påpeka saker man vet att jag reagerar på?
Vet att det är många av mina beteenden och levnadssätt jag måste ändra på. Jag vet att jag kanske måste ha en sysselsättning för att komma på fötterna igen men JAG VET redan de så varför dra upp de hela tiden?
Stötta mig och fråga hur jag tänker och mår istället för att jag vad jag borde göra eller så.

Blir verkligen ledsen av sånt. För det får mig att tro att ingen verkligen känner mig.
Men kanske det är så att ingen känner mig? Känner bara mig själv, vad vet jag.
Nu har det i vilket fall börjat bli för mycket för mig så va bara tvungen att skriva ut detta.

Jag kämpar för fullt med mitt liv, och ja det svänger upp och ner, hit o dit. Jag har bra och dåliga perioder, som jag tror att alla andra oxå har bara att alla kanske inte erkänner det.
Men men, nu har jag fått ut detta och detta är mina ord och vad jag känner.


Ciao!