Tazie

Usch är så uttråkad.
Bara legat i soffan hela dagen o kollat på film o knappt haft ngn kontakt med omvärlden.
På ett sätt har de varit skönt för jag har haft tid o tänka.
Men mest jobbigt.
Fattar inte varför jag alltid ska snubbla och klanta till allt.
Känner mig så jävla ensam just nu.
Känns som jag förlorade så mkt igår. Men förlorade jag verkligen ngt?
Hoppas verkligen inget har förändrats även om jag klanta mig.
Men får verkligen inte hoppas på för mkt.

Nu får de ta den tid de gör. Längesen jag va såhär osäker.
Tvekar på att skriva, eller göra ngt.
Vill bara vara så tyst och osynlig som möjligt för då kan jag inte tabba mig igen.
Men alla tabbar sig väl?
Jag tabbar mig alltid, iaf för ofta. Men oftast lär jag mig ngt utav de.
Är mest rädd tror jag. Rädd att förlora allt. Rädd för att mina känslor kommer bli tvungna att dö ut.
Men ger inte upp... inte än, aldrig i livet. Vet att jag gjorde fel liksom. Förlåta o börja om på nytt?
Kan inte vara felfri hur mkt jag än velat de.

Måsta försöka hitta ngn balans på något sätt.
Ett sätt att hålla ut på och ja, se till o inte göra fel igen.

Varför ska allt vara så svårt för?
Eller ja, varför ska JAG göra allt så svårt?
De e la sån jag är, den svåra typen.
Svårt men enkel?
Ne lägga tankar och funderingar åt sidan ett tag.
Behövde bara skriva av mig lite. Tack vet jag bloggen :P

Ha de!