Tazie

Sitter o typ skakar inombords.
Jag skriker och de värker i hela mig.
Känner inte igen känsla.

Mår illa, har ont i magen och känslan av oro infinner sig.
Vet inte längre hur jag ska stå ut.
De som va mig stöttepelare vajjar nu för fullt.
Står inte stadigt längre.

Tror inte jag känt såhär förut.
Va lycklig, glad, kär och trygg.
Nu när hela min värld vajar så känner jag mig sjösjuk.
Ingenting är som de va innan.
Myskvällar förvandlades till kvällar med grubbel.
Smschatt på nätterna försvann och förvandlades till tårfyllda nätter med ovisshet.

Den jag behöver mest har jag inte hört av på jag vet inte hur länge.
Varför lämnar alla mig nu för?
Tar automatiskt på mig att jag gjort ngt fel.
Alla som lämnar mig, va är de för fel?
Varför är de ingen som pratar med mig?

Känner mig så ensam.
Så jävla oälskad och övergiven.

Utåt försöker jag vara den Tess alla vill se.
Men nej, de e bara en falsk fasad.
Inom mig är det ett uppror av känslor.
En bomb som hela tiden känns som att den kommer sprängas när som.
Att kontrollera 1,2,3 känslor kan jag. Men tusentals känslor som de känns som så kan jag inte kontrollera dem längre.
Allt bara vände. Från bra, till dåligt.
Försöker vara stark.

Att vara stark när man lever i ständig ovisshet funkar inte så bra för mig.
Försöker göra allt rätt men de blir bara fel verkar de som.
Min kropp har redan börjat säga ifrån.
Den vill inte fungera mer.
Ge mig ngt att glädjas åt.
Någon?

Vill inte tappa allt, vill inte förlora ngn.
Mamma, vart är du när jag behöver dig?
Mysis, varför är inte dina armar om mig när jag behöver dig?
Tjejer vart är axeln ni sa att jag kunde gråta ut på?

Har jag förlorat er alla?

Jag vet varken ut eller in.
Jag vet bara att såhär vill jag inte ha de.

</3