Tazie

Jävla känslor, jävla tankar, jävla ångest, jävla så kallade liv!
Hur ska man stå ut?
Lever i ett jävla skådespel.. bara för alla andra ska vara nöjda, slippa oroa sig och slippa MIG.
Den riktiga Tess, hon dendär trasiga, ledsna tjejen..

Va fan försöker jag ens..?
Håller så hårt jag kan i alla trådar för att hålla mig samman, för alla andras skull.
Medan jag egentligen bara vill bort.
Bort från alla minnen, alla som går på mitt skådespel, bort bort bort!
Funkar bara inte.  Håller mig samman för alla andras skull, de e ju inte rätt..

Går åt så mkt energi för att göra alla andra glad när jag inte själv får/kan vara glad.
Ingenting i mitt liv går ihop. Funkar inte. Kastar mig ner på botten hela tiden, för jag känner mig hemma där, bättre att kasta sig självmant, vara berädd på fallet... istället för att kastas ner utan förvarning, landa på mage, tappa andan och bli rädd. Fallet blir inte lika långt om jag sköter de själv. 

Men ingen verkar fatta. Vill bara bort.
Får inget stöd. Det är bara tomma ord.
Finns för dig, blablabla...
Jaa du finns, men du ser inte..
Du hör mig inte.

Jag ljuger, heeela tiden om HUR jag mår.
Jag mår bra.. HAHA neeej inte riktigt.. 
Fattar inte va fan de e som håller på o hända.. 
Eller jag vet, men tänker inget säga.. 
För de är bara ord. 
Ska i vilket fall göra något som JAG vill, som jag drömmer om, som kan göra mig levande.

Ciao!