Ytlig?

Sitter här o funderar lite.
Och så bara slog de mig. Fan jag är nog rätt ytlig ändå.
Eller kräsen? Ingenting duger verkar de som. Eller ingen duger kanske de heter...
Lever som i en lite drömvärld. De personen som har lyckats få mig att känna trygghet och lugn stöter jag bort.
Letar nog omedvetet fel på personerna. En som jag en gång älskade hade de felet, en som jag inte ens gett en chans har de felet. Men allvar, de e nog JAG som bär på de största felet.
Fan va hemskt!! Önskar jag kunde/vågar förklara de för dessa människor.
Men hur, förlåt att jag va idiot men jag e ytlig o kräsen?
Eller förlåt du uppfyller inte de jag önskar.. Ne de e lögn.

Usch känner mig som en hemsk människa nu.
Tror jag lever lite fö mkt i min drömvärld. Eller ah, i min filmvärld.
Men hur tar man sig ifrån dedär då?

Men de kan fan inte vara lätt o finnas i mitt liv.
Jag klantar mig, säger dumma saker jag egentligen inte menar. Jag blir rätt för den positiva känslan och stöter bort.
Lever bland mina toppar och dalar. Inte konstigt att man till slut blir bortvald...
Man måst nog vara mer envis än va jag e. Finns de verkligen ngn som e de? Eller är de tålamod som krävs?

Ne, jag vet faktiskt inte..?
Nu tänker ja iaf grubbla vidare på detta, hoppas jag får någon räta på detta till slut.

Ciao <3

Kommentarer
Postat av: Ida

Jag tror ALLA är ytliga men vissa döljer det bra ;)

Jag är ytlig och dömer folk om dom bara råkar ha en sne näsa.. men tror man bara får bita ihop.. blunda för det som är "fel" och börja leta efter ALLT som är bra och fint i stället. Men det krävs tid och tålamod med sig själv jaaa. :)

2010-09-20 @ 18:46:45
URL: http://isvard.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0