Upp o ner, kors o tvärs...

Blev attackerad av lustiga känslor. Eller lustiga va dom la kanske inte men dom talar mot varandra.
Känner stor sorg, men samtidigt någon slags lättnad.
Sorg över fruktansvärt mkt. Pappa är ju nästan alltid grunden, sen sorg över att jag faktiskt förlorat min hund. Lär la aldrig se röken av henne mer. Fattar inte hur folk tänker, utnyttjar situationen till max o går bakom ens rygg. Men men. Har ju mina katter brukar jag ju säga. Men dom kommer aldrig ersätt de jag saknar. Sorg känner jag oxå för att jag har sumpat mitt liv så jävla mkt. Men de kanske är där lättnaden kommer in? Lättnad över att de vänder, ibland iaf.

Folk runt omkring än säger att " Nu kan de bara bli bättre". Men vilken lögn de e egentligen.
De kan hända någon hemskt när som hellst och jag vet så väl att jag inte kan hantera en sån situation.
Jag bor ensam, hallå? Har en självdestruktiv bakgrund, och inga vänner nära till hands.
Sen e alla så upptagna eller "trött" eller finns ju tusen bortförklaringar.
Så nu säger jag till er, Snälla säg inte att ni finns för mig om ni inte gör de, säg inte att jag kan ringa när som när ni ändå inte har ngt o säga.

Får alltid höra sånt men tror inte på de längre. Finns en person som av ngn konstig anledning alltid ska lägga på innan man fått prata klart, eller prata bort de som om att de skulle bli bättre då.
Vissa kan bara inte läsa av mig. Men Jag älskar er ändå..

Ne får sluta skriva nu innan sorg blir till hat.
<3


Kommentarer
Postat av: Jazzy

Usch, vad jag känner igen det där. :(

2010-09-11 @ 21:59:40
URL: http://jazzyjazzy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0