....?

Usch är helt slut men ändå inte. Hur går de ihop?
Ryggen värker som fan o ångesten är låg än så länge isf.
Orkar allvarligt inte med ångesten mer. Försöker stå ut, men hur lätt e de då?
Är de rätt eller fel att står för hur man verkligen mår?
Jag känner att om jag är mer öppen om hur jag mår kanske de blir lättare..
Att man på något sätt lär sig acceptera sig själv mer.

Finns det något som kan hjälpa mot ångesten utan att man behöver skada sig?
Behöver mer positiva känslor i mitt liv men inte så enkelt när man hela tiden är ensam och har så få vänner som man har. Bästaste tjejerna Ida o Mia finns alltid för mig men ni e fan för långt bort. Iaf Mia, typ över 100 mil bort.
Skulle iofs vara lättare o få positiva stunder o känslor om man kunde åka buss. Men ne efterblivna Tess KAN inte de... eller kan ja?

Har en isande känsla som far hej vilt i kroppen.. Inte skönt... :(
Kanske borde överväga att krypa ner i sängen under mitt stora ÄLSKADE täcke...
Går ju faktiskt kolla på tv därifrån med jue.. Skulle inte vara fel med lite närhet. Och katterna duger inte till de idag.
Dom har varit störda hela dagen. Får man lov o bli trött eller?

Ne de får bli sängen nu asså.
Natti natti <3

Kommentarer
Postat av: Ida

Det spelar ingen roll om vi så skulle vara 154631541554854 mil bort. Vi finns ju alltid för dig ändå <3

Och jag tror seriöst att du kan åka buss :)

Tror bara att det måste komma en dag då du verkligen ha ork/lust och viljan :) ( och att magen ska gå med på de ) hehe ;) Älskar diig <3<3

2010-09-12 @ 22:46:46
URL: http://isvard.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0