Tazie

Igår va de bestämt att de skulle vara lite fest för Tomsan. Dock hade jag fått till mig att de bara skulle vara han jag och Krause.
Helt plöstligt skulle va på Tattoomässan som va i Norrahammar. Blev självklart glad över att vi skulle dit (även om de inte va ngt o hänga i granen)

Satt o vänta som en idiot på att grabbarna skulle komma så vi kunde komma iväg ngn gång. Och precis när jag va som MEST irriterad över att de inte hör av sig bankar de på dörren.
Då va de bara att försöka bli klar. Och givetvis krångla magen.
Sprang av och an in på toaletter för egentligen ingenting. Och mitt i allt ringer Flurry o ska tjata. Växlade bara nårra ord o hivade över telefonen till Tomsan.

Väl inne på dass så hör jag ljud från köksstolarna. Tänkte att de va grabbarna som ville sitta ner men fråga va de höll på med och fick svaret " väntar på dig" haha.
När jag väl kommer ut från toan så säger Tom "Jag tror de spökar i ditt kök"
Va fan vadå spökar tänkte jag, de enda som spökade va min kropp o alla mina tusen känslor när jag ser vilka "spöken" de sitter i mitt kök!. FLURRY & ROBIN! Va i helvete!!!

Blev så pass skrämd/chockad/överraskad så jag bara vände om och gick.
"Va de verkligen dom?"
Stod i hörnet bakom dörren till köket. Skakade något så fruktansvärt och tårarna rann längst kinderna.
Hörde att de ville att ja skulle komma tillbaka och va ju tvungen. Ville ju bara ha en kram så jag visste att de hela va sant.
Måste tagit över en timme för mig att sluta skaka och smälta största delen av chocken.

Hade fulla killar i mitt kök och jag kände att jag ORKAR inte.. Måste få andas. Gick in till sängen o la mig, efter mig kom Flurry. Kramades o pratade.
"Hämnden är ljuv" Ja Flurry du fick som du ville. Men vet du ;) De va de BÄSTA som kunnat hända.

Sen va de bara fullt ös massa snack, tattoomässa, taxiresa, mat och ett helt underbart gäng. Älskar er!


Ja va säger man? Sitter här och låter tårarna falla för nu har mina skåningar åkt hem. Fy fan så jobbigt.
De va den BÄSTA överraskningen jag kunnat be om. Sååå längesen och sen va de där, I MITT KÖK!
Ni kan inte förstå den känslan. Känner fortfarande ngt i bröstet som inte går beskriva på något sätt.
Önskar helgen vart längre. MYCKET längre!
Men nu jävlar tänker ja inte ha de såhär mer. Va detta en vändpunkt för mig?
Nästa månad är det JAG som köper busskort och ska då fan klara iaf att åka in till stan innan nyår. De är mitt mål för jag ska fan klara av att åka ner och göra lilla Åstorp osäkert (eller Markaryd, flurry rätta mig om jag nu e helt ute o seglar).

För egentligen, klarar jag att åka bil med mamma till ullared,shoppa och åka hem, allt ca 8timmar utan att magen lägger av, va är de då som säger att ja inte klarar att åka till stan eller till skåne? ;)
Nu orkar jag inte skriva mer, ser knappt skärmen för alla tårar.

Vill bara säga att igår, va jag den lyckligaste tjejen på jorden!
Tom, Krause, Fluffy och Robin TACK ni är ta mej fan helt underbara, <3<3<3