Tazie

Så jävla oavsvarig jag varit. Helt sjukt.
Hade visst hänt en lite olycka här inatt.
Jag hade missat o plocka upp saxen som låg på golvet igår...
Ja, kan ni gissa vad som hänt?

Texas måste ha lekt me saxen eller ngt inatt.
Hur han lyckats vet jag ej, men fann små små blod fläckar på golvet i morse.
Stackarn hade skurit sig på saxen. Hittade ett pluttelitet jack i svansen.
Tvättade rent o ringde vet. De var ingen fara sa dem. Men fick en lite tillsägelse att jag måste vara lite mer försiktig. Och de ska jag verkligen.
Trodde inte katter lekte med saxar men min kisse gör visst de.
Tur att de inte var ngt mer allvarligt. Men ska tvätta såret o kolla så de läker bra. Men Texas verkar inte ha farit illa av de som tur är.

Nu har jag börjat läsa boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".
Den är väldigt bra även om jag bara kommit några sidor. Och man känner faktiskt igen sig själv.
Ett citat ur boken -"Vem ringer man när man inte orkar leva?"
Finns faktiskt ingen o ringa. Vänner o familj är för dyrbart att blanda in i ens ångest o olycka.

Så kom jag o tänka på en sak ur mitt eget liv.
Jag har inte slutat skada mig, jag har fortfarande ångest.
Men bara för jag inte skadar mig och yttrar mig om min ångest betyder inte de att jag inte kan må bra.
Jag mår ju bra nu. Men tiden får avvisa om de det är nya och glada kapitel framöver.
Det tror ju jag på starkt. För som de ser ut nu, lyser min framtid som aldrig förr ^^
Sug på den, ni som gått bakom min rygg haha.

Tvätta o städa idag iaf. Såhär kan de ju inte se ut på lördag iaf. *Längtar*

Ha de gott



<3