Sjuk i huvvet?
Är det bra eller dåligt att stå för sin/sina sjukdommar?
Jag är långtidssjukskriven pga olika anledningar, men de för inte mig till en sämre människa.
Jag kan se positiva saker med min sjukdom. T.ex om någon av mina vänner skulle må dåligt o behöver prata, visst e det skönt att kunna prata av sig med någon som förstår då.
Många psykiska sjukdommar är det väldigt hög dödlighet på, men bara för att en människa skadar sig på något sätt betyder inte de att personen är EMO eller vill ha uppmärksamhet eller vill sluta leva..
Utan att man vill att den smärtan som är inombords är så fruktansvärt stark och det gör så enormt ont att man vill bara "lätta på trycket" och få en chans att andas.
Ett vanligt sätt att skada sig på är ju att använda rakblad och skära sig. Ett DUMT sätt för de lämnar så många spår.
Men många finner detta sättet väldigt effektivt, men blir lätt en ond cirkel.
Man skär sig för ångesten är för stor sen skär man sig för att man har ångest för att man skurit sig och så fortsätter de så.
Men när folk lägger märket till någons armar tex som är såriga eller fulla med ärr kollar de skräckslaget på en som om man vore ett monster. Det är inte personen som är ett monster utan sjukdommen. Men folk har så trång syn på vissa saker att de e pinsamt.
Och hur förklarar du då dessa ärriga armar för ett barn? Ja, det har jag inget svar på.
Jag har turen att mina ärriga armar inte behöver någon förklaring. Mina syskonbarn har sett de armarna i alla år, det är helt enkelt så mina armar ser ut för dem. Klart dom frågar mellan varven men säger bara att jag skadat mig. Hur? Var? När? Är de ingen som frågar utan de godtar de svar jag ger dom.
Och en till sak. När man åker till psykakuten eller behöver kontakt med psykolog, läkare eller liknande så får man alltid vänta så länge.
Åker man till psykakuten så kan man ju räkna med att man får sitta där några timmar innan man får hjälp liksom. ALLTID lång väntetid på de stället. Men en psykiskt sjuk person kanske behöver någon o prata med NU och inte om 5 timmar. Helt skevt system dedär. Och ringer man till någon psykmottagning och vill ha en läkartid så kan man få vänta i månader. Inte så genomtänkt dedär heller.
Finns så mycker mer jag skulle kunna skriva, men sparar nog de till ett annat tillfälle.
För NU ska jag lägga mig i sängen.
Men va tycker ni om alla dessa psykiska sjukdommar som finns? Och samhällets syn på de?
först vill jag säga.. BRA skrivit gumman <3
fattar inte varför folk kolla snett bara för man är sjuk.. inte ens egna fel och man har faktiskt inte valt detta själv. hade jag bestämt hade jag fan inte varit sjuk det minsta :D
Håller med dig om sjukvården.. så jävla kassa är dom.Finns fan inte där när man behöver dom.
Tur man har vänner som fattar i alla fall <3
Tack för att du ALLTID finns för mig .
Älskar dig <3<3
Jätte fint skrivet gumman!!!!
Och jag förstår inte heller varför folk kollar konstigt på en när man säger att man har en psykisk sjukdom.... Vi som har de, kommer få leva med de resten av våra liv! Självklart kommer vi ha helt underbara stunder där vi e lyckliga o de känns som om vi aldrig kommer må dåligt igen, men tyvärr e de inte så.. jag e ett levande exempel på de!
Och självskadebetende är inget man själv styr över, de borde alla veta! De borde läras ut i skolorna om psykiska sjukdomar och om självskadebetende!
O psykakuten den e nästan ett skämt.. Jag hade tur när jag kom in att jag hade pappa med mig o att när jag anmält mig i luckan kunde åka o handla lite och sen sitta med pappa i typ en timme men sen fick jag komma in på ett rum i väntan på läkare, hann se flera komma med poliseskort.... de e galet!
Älskar dig gumman! och jag finns alltid här för dig!!!
puss!!!!!!!!!!! <3<3<3<3<3
