Vet inte hur jag ska lyckas stå ut i typ 2 månader med o må såhär.
Ångesten suger ALL energi och den energin jag har kvar går snabbt åt till vardagssysslor.
Saknaden efter pappa gör allt oxå mkt sjukt svårare. Behöver närhet känns de som hela tiden men så fort någon tar i mig fryser hela jag till is. Känns som att ingen fattar, eller orkar lyssna på mitt eviga ältande om pappa heller.
Känns som att alla hört det 20.000 gånger och pallar inte höra de en gång till.
Men det är inte så lätt att släppa en person man älskat så stark. Svårare blir de när personen lämnar livet med egen vilja. Pappa stod inte ut med smärtan mer, den tog över helt och han valde att vara smärtfri och lämna smärta efter sig istället. Det är så jag ser på de. Men tror övriga familjen kunnat släppa denna händelsen mer än va jag har.
Känns verkligen inte som att de över 7 år sen, kan fortfarande gråta som om att de vore igår...
Läkartiden är 2 månader bort och de känns som att jag inte kommer stå ut många dagar till. Psykakuten nästa?
Isf måste jag hitta någon som orkar sitta där i några timmar o vänta med mig. Så jobbigt o sitta där uppe, finns inget o göra man sitter ju bara o röker som en idiot ju.
Förbannade skit o behöva må såhär hela tiden!!!!
Kanske dax och ta sina serissar o en imovane.
Bye for now
<3
Kommentarer
Vet inte hur jag ska lyckas stå ut i typ 2 månader med o må såhär.
Ångesten suger ALL energi och den energin jag har kvar går snabbt åt till vardagssysslor.
Saknaden efter pappa gör allt oxå mkt sjukt svårare. Behöver närhet känns de som hela tiden men så fort någon tar i mig fryser hela jag till is. Känns som att ingen fattar, eller orkar lyssna på mitt eviga ältande om pappa heller.
Känns som att alla hört det 20.000 gånger och pallar inte höra de en gång till.
Men det är inte så lätt att släppa en person man älskat så stark. Svårare blir de när personen lämnar livet med egen vilja. Pappa stod inte ut med smärtan mer, den tog över helt och han valde att vara smärtfri och lämna smärta efter sig istället. Det är så jag ser på de. Men tror övriga familjen kunnat släppa denna händelsen mer än va jag har.
Känns verkligen inte som att de över 7 år sen, kan fortfarande gråta som om att de vore igår...
Läkartiden är 2 månader bort och de känns som att jag inte kommer stå ut många dagar till. Psykakuten nästa?
Isf måste jag hitta någon som orkar sitta där i några timmar o vänta med mig. Så jobbigt o sitta där uppe, finns inget o göra man sitter ju bara o röker som en idiot ju.
Förbannade skit o behöva må såhär hela tiden!!!!
Kanske dax och ta sina serissar o en imovane.
Bye for now
<3
Ångesten suger ALL energi och den energin jag har kvar går snabbt åt till vardagssysslor.
Saknaden efter pappa gör allt oxå mkt sjukt svårare. Behöver närhet känns de som hela tiden men så fort någon tar i mig fryser hela jag till is. Känns som att ingen fattar, eller orkar lyssna på mitt eviga ältande om pappa heller.
Känns som att alla hört det 20.000 gånger och pallar inte höra de en gång till.
Men det är inte så lätt att släppa en person man älskat så stark. Svårare blir de när personen lämnar livet med egen vilja. Pappa stod inte ut med smärtan mer, den tog över helt och han valde att vara smärtfri och lämna smärta efter sig istället. Det är så jag ser på de. Men tror övriga familjen kunnat släppa denna händelsen mer än va jag har.
Känns verkligen inte som att de över 7 år sen, kan fortfarande gråta som om att de vore igår...
Läkartiden är 2 månader bort och de känns som att jag inte kommer stå ut många dagar till. Psykakuten nästa?
Isf måste jag hitta någon som orkar sitta där i några timmar o vänta med mig. Så jobbigt o sitta där uppe, finns inget o göra man sitter ju bara o röker som en idiot ju.
Förbannade skit o behöva må såhär hela tiden!!!!
Kanske dax och ta sina serissar o en imovane.
Bye for now
<3
Trackback
