Tankar, frågor och svar!
Ibland krävs de så ytterst lite för att allt ska bli glasklart!
Sitter och funderar på olika relationer man har. Vänner, familj och alla andra knäppa relationer.
Folk påstår sig vara ens vän, men innan man vet ordet av de hugger de en i ryggen med den vassaste kniven.
Ibland kanske till och med utan sin egen vetskap.
Ingen är perfekt eller felfri. Och tur är väl de.
Varför kan man inte glädjas åt andras lycka och välmående?
Försöker stötta de jag kan och så, men sällan man får ngt tillbaka.
De tillfällen ställer jag mig frågan om den personen är min VÄN...
Man behöver inte prata varje dag, man behöver inte ses varje vecka.
Men ändå vet man att person finns där.
Ibland tvekar jag iaf, är inte säker på att vissa va de som kallar sig mina vänner står bakom mig.
Finns säkert dom som snackar bakom ryggen, sedan ler mot en och säger ngt som liknar mer motsattsen.
Funderar ofta på om man ska göra sig av med de som inte är äkta.
Men de finns alltid ngt som gör att de inte blir så.
Skulle vara coolt om ngn vågade erkänna att dom snackat bakom ens rygg och vad de snackats om.
Men drömma går jue.
Bye for now <3
Jaoo så är det juö, synd bara att människor har så svårt att vara ärliga. Pyss!
Hade jag snackat skit bakom din rygg hade jag lätt sagt det, Men kan inte minnas att jag sagt ett ont ord om dig :O
