Tazie

Lev varje dag som det vore den sista!

My Friends <3

Deras ord kommer som ett slag mot mig. Jag kastas bakåt men faller aldrig hela vägen.
För bakom mig står mina vänner. De tar alltid emot mig.
Kommer aldrig förstå hur ni orkar. Men de är väl vänskapens krafter som hjälper er att orka. Liksom den hjälper mig att finnas för er.
Ni finns där hela tiden men ändå ser jag er inte hela tiden, allt blir bara en dimma ju mer de andra fortsätter kasta iväg slagen mot mig.
Men nu gör er synliga när ni förstått att jag blivit blind ännu en gång.

Allt handlar om ge och ta men hur ger man tillbaka till sina vänner när de i stort sätt räddat livet på en?
Om ni bara visste hur många gånger ni räddat livet på mig.
Ett ord räcker ibland, En kram eller att ni bara finns i min närhet.

Ni är allt jag har. För ni förstår vad jag går igenom. ni har följt mig på min hemska resa.
Hjälper ni mig nu då? Nu när jag ska påbörja en ny resa?

Älskar er. Ni är guld värda <3

Tjenare vännen.

Det var gott.

Prima här.

Må väl min vän.